Vaggvisor för små kriminella

Om jag hade haft vuxna föräldrar hade jag nog inte blivit döpt till Baby. Det var alltid lika kul att se hur förvirrade människor blev när Jules och jag var tvungna att förklara att det inte var ett smeknamn. Det var ett ironiskt namn. Det betydde inte alls att man var oskuldsfull. Det betydde att man var snygg och häftig. Jag var bara ett barn, men jag längtade tills jag skulle vara en vuxen kvinna som hette så. Jag hade stripigt blont hår och var mager som en sticka, men Jules kompis Lester sa att jag snart skulle bli en riktig hjärtekrossare. Vaggvisor för små kriminella är en roman om kärlek och överlevnad. Med vass humor återger en berättare som tvingats växa upp alldeles för tidigt sin annorlunda barndom, som till stor del spenderats på gatorna i Montreal.