Radioteatern

Radioteatern är en tidsmaskin. Vi kan vara allt och innehålla alla, varsomhelst och närsomhelst.

Vi har åska, regnväder, hagel, smatter mot fönstret, knackningar på dörrarna, sjudande olja, glas som krossas, hundar som skäller i fjärran och nära, steg som närmar sig, stämmor som avlägsnar sig, steg i en stentrappa, steg i en järntrappa, stönande, stånkande, hemska visslingar, nynnande, tidsresor, rymdresor, resa in i kroppen och ut ur den, in i hjärnan och ut ur den, upp på vinden, ner i källaren, upp på taket, ner till källaringången, ett skratt, ett gapskratt, fniss, dörrklocka, cykelklocka, kyrkklocka, bäckens kluckande, havets brus, bombregn, jaktplan, ångfartyg, hästvagnar, folkvagnar. Vi har Eliza C:s barndomsröst och vuxenröst och alla väninnornas röster och diktarens, här talar även städer i Tyskland. Vi har samlat en handfull personer i Studio 2, de är sig själva, men har inte själva bestämt vad de ska säga, det har författaren, men henne har vi skickat hem.