Oroligt blod

I ett häfte med svarta vaxdukspärmar skrev Vilhelm Ekelund från hösten 1898 till våren 1899 ned ett antal berättelser och prosaskisser. Han var arton år och hade redan fått några dikter publicerade när han nu försökte sig på såväl berättande som stämningsskildrande prosa. Han fick en novell, en dramatisk historia från Söderåsen, publicerad i en dagstidning, men i övrigt har innehållet i det svarta häftet förblivit okänt. Det rymmer ett dussintal ambitiösa texter, där man ser inflytande från Ola Hanssons och Victoria Benedictssons psykologiska skildringskonst liksom från Emil Kléens mjuka naturbeskrivningar och Charles Baudelaires inmutning av staden som prosalyriskt landskap. Men Vilhelm Ekelund är redan på väg mot sina egna tonfall och stämningslägen. Han utvecklas snabbt och säkert, såväl språkligt som berättartekniskt. På väg mot bokdebuten våren 1900 överger han prosan, men av och till kommer ungdomsdrömmen att på nytt dyka upp hos honom.