Föreställning om det 20:e århundradet

Den andra ägde rum exakt samtidigt, på Christianshavn, i en hyreskasern, där Maria Jensen såg sin mor, Anna, städa. Anna hade arbetat på denna storstädning i flera år och tanken var att den skulle bli den sista och definitiva, och nu hade hon av fattigdoktorn lånat ett förstoringsglas som låtit henne se ner i en mikrobavgrund på de paneler som hon hade trott var rena och som hon nu var i färd med att tvätta med sprit. Maria stod alldeles bakom sin mor och samlade sig för att övervinna stamningen som hade tilltagit på sistone, och sedan sade hon mor, v-v-varför använder du den där glasbiten? och Anna svarade att det är för att här ska bli riktigt rent och fint. Men, invände Maria, det hj-hj-hjälper inte, för det kommer alltid mer smuts, och på det hade Anna inget bra svar, hon hejdade sig bara en kort stund och såg på sin dotter.
I nästa ögönblick är dessa situationer borta, Anna vänder sig mot det ändlösa putsandet och Carl Laurids demonterar kulsprutan och nästa dag är han spårlöst försvunnen, och att barnen har kommit ihåg dessa händelser och kunnat berätta om dem för mig är möjligtvis ingen tillfällighet men inte heller något tecken på att de var speciellt viktiga, för Carsten och Maria mindes så mycket annat. Poängen är just att dessa två situationer liknar så många andra, och ändå tror jag att medan de äger rum är ett svindlande uppbåd av det tjugonde århundradets förhoppningar tillstädes på Strandvejen och på Christianshavn, och att jag nu fortsätter, och med tiden också ska återkomma till Carsten och Maria, beror på att jag tror att inlagrat i många - ja möjligen i vilken som helst - av vardagens händelser ligger ett koncentrat av ett helt århundrade.

(baksidestext)