Bokens titel. Om boken utkommit under olika titlar, visas här den första titeln.
Dagarnas skum
Typ
romaner
Klicka här om du vill veta mer om författaren och om författarens övriga verk.
Olika pärmbilder visas stora om du pekar eller klickar på den lilla bilden.
Beskrivning
Colin är ung, god, rik och vacker, och lever i Paris med sin mästerkock Nicolas som tillagar de mest fantastiska depraverade rätter. Hans fattige vän Chick är ingenjör och dyrkar författaren Jean-Sol Partre. Colin träffar den sköna Chloë och Chick den sköna Alise. De blir förälskade och gifter sig. Allt verkar underbart förutom Chloës tilltagande sjukdom, och vid ett läkarbesök får de veta att Chloë har en näckros i lungan som hotar hennes liv. Hon blir allt sjukare, rummen i Colins lägenhet blir mindre, hans pengar försvinner i allt snabbare takt, Nicolas mat blir av allt enklare slag, Chicks maniska samlande på allt som har med Partre att göra driver honom in i fattigdomen, och hela världen runt omkring dem mörknar och sluts kring dem i allt snabbare takt.
Dagarnas skum brukar kallas Boris Vians mästerverk, och har av den franske poeten Raymond Queneau kallats för "den mest gripande kärleksromanen i vår tid". Historien rymmer återkommande teman i Vians produktion; bland mycket annat hans avsky för "seriöst" arbete, hans syn på samhällets små detaljer, hans passion för jazz, kärleksfulla drifter med kyrkan och ingenjörsyrket, och inte minst av allt kärlekens flyktighet.
Det harmlösa häcklandet av Jean-Paul Sartre har självbiografisk bakgrund: Michelle och Boris Vian hörde till kretsen runt Sartre och hyllade hans politiska idéer och engagemang, men när Sartre rekryterade den 15 år yngre Michelle som sekreterare och därefter inledde ett förhållande med henne tog Boris och Michelles äktenskap slut.
(Norstedts)
Dagarnas skum berättar en vardaglig tragedi om ett ungt par, Colin och Chloé, vars lycka bryts sönder av sjukdom och död. Om historien är vardaglig är Vians sätt att berätta den på desto mer originellt. När Chloé blir sjuk dör omgivningen med henne. Rummet förändras, lyxen försvinner och tillvaron blir fattig och ful. Men boken är inte bara en tragedi utan också en satir över 40-talets Paris där Jean-Paul Sartre (i boken Jean-Sol Partre) är profet. Det är en bok för alla dem som älskar Paris, dess kajer och kafeer. Det är en bok om ungdomen och den tragedi som ligger i att den inte varar.
Boris Vian (1920-1959) var i slutet på 40-talet furste i det kungadöme som utgjordes av existentialisternas Montparnasse. Han spelade trumpet på det ryktbara kafeet Le Tabou ända tills ett hjärtfel tvingade honom att sluta. Han chockerade borgarna med skandalromanen "Jag skall spotta på era gravar". Den resulterade i ett åtal. Men när Dagarnas skum kom ut 1947 var det nästan bara poeten Raymond Queneau som insåg att man här hade "den mest gripande kärleksromanen i vår tid". Först i början på 60-talet upptäckte det unga Frankrike hur rätt han hade. Då fick romanen som pocket en framgång som endast kan mätas med Raymond Radiguets "Djävulen i kroppen" en generation tidigare.
(ur baksidestext)
Dagarnas skum brukar kallas Boris Vians mästerverk, och har av den franske poeten Raymond Queneau kallats för "den mest gripande kärleksromanen i vår tid". Historien rymmer återkommande teman i Vians produktion; bland mycket annat hans avsky för "seriöst" arbete, hans syn på samhällets små detaljer, hans passion för jazz, kärleksfulla drifter med kyrkan och ingenjörsyrket, och inte minst av allt kärlekens flyktighet.
Det harmlösa häcklandet av Jean-Paul Sartre har självbiografisk bakgrund: Michelle och Boris Vian hörde till kretsen runt Sartre och hyllade hans politiska idéer och engagemang, men när Sartre rekryterade den 15 år yngre Michelle som sekreterare och därefter inledde ett förhållande med henne tog Boris och Michelles äktenskap slut.
(Norstedts)
Dagarnas skum berättar en vardaglig tragedi om ett ungt par, Colin och Chloé, vars lycka bryts sönder av sjukdom och död. Om historien är vardaglig är Vians sätt att berätta den på desto mer originellt. När Chloé blir sjuk dör omgivningen med henne. Rummet förändras, lyxen försvinner och tillvaron blir fattig och ful. Men boken är inte bara en tragedi utan också en satir över 40-talets Paris där Jean-Paul Sartre (i boken Jean-Sol Partre) är profet. Det är en bok för alla dem som älskar Paris, dess kajer och kafeer. Det är en bok om ungdomen och den tragedi som ligger i att den inte varar.
Boris Vian (1920-1959) var i slutet på 40-talet furste i det kungadöme som utgjordes av existentialisternas Montparnasse. Han spelade trumpet på det ryktbara kafeet Le Tabou ända tills ett hjärtfel tvingade honom att sluta. Han chockerade borgarna med skandalromanen "Jag skall spotta på era gravar". Den resulterade i ett åtal. Men när Dagarnas skum kom ut 1947 var det nästan bara poeten Raymond Queneau som insåg att man här hade "den mest gripande kärleksromanen i vår tid". Först i början på 60-talet upptäckte det unga Frankrike hur rätt han hade. Då fick romanen som pocket en framgång som endast kan mätas med Raymond Radiguets "Djävulen i kroppen" en generation tidigare.
(ur baksidestext)
Ämnen och teman
Exakt tidpunkt
Originalspråk
Uppgifter om originalutgåvan av verket samt den första översatta utgåvan på svenska och/eller finska. Här visas också uppgifter om eventuella nyöversättningar och ibland även uppgifter om översättningar till andra språk än finska och svenska.
utgivningar
Namn
Utgivningstid
Sidantal
163
Förlag
Språk
Översättare
Lisätietoja
Ny utg.: MånPocket, 1986, Norstedt, 1997, 2013