Bokens titel. Om boken utkommit under olika titlar, visas här den första titeln.
Hur det är
Samtida recension
Läs en samtida recension ur Resonerande bokkatalogen. Obs! Recensionerna kan innehålla spoilers, dvs. information som avslöjar intrigen.
Typ
romaner
Klicka här om du vill veta mer om författaren och om författarens övriga verk.
Olika pärmbilder visas stora om du pekar eller klickar på den lilla bilden.
Beskrivning
Vad är meningen med vårt liv? Den frågan har Samuel Beckett längesedan upphört att ställa. Han försöker inte längre besvara den. Han nöjer sig med att berätta hur det är. I sin strävan efter att tränga allt längre ner i de hisnande djupen, för att gripa om det mest utblottade, det mest elementära, på jakt efter själva den flämtande men outsläckliga livsgnistan, tycks han ideligen ha nått botten, yttersta gränsen, men varje gång lyckas han ändå med en oerhörd ansträngning att pressa sig ännu längre. Bland de storartade och gastkramande myter han har skapat, där komik och förtvivlan smälter samman, där uppgivenheten förenas med ett krampaktigt, nästan paniskt grepp om de sista spillrorna av mänskligt liv och medvetande, är hur det är hittills den sista.
En man krälar i mörkret i dyn, om halsen har han en gammal säck med konservburkar. Så småningom når han fram till en annan levande varelse, som han kallar Pim och som han plågar tills han lyckas tvinga honom att sjunga eller mumlande berätta om »ett annat liv däruppe i ljuset» om vilket han aldrig med säkerhet vet ifall det är dröm eller verklighet. Men Pim rymmer och den namnlöse ligger ensam kvar i dyn; dock anar han dunkelt att bakom honom i mörkret närmar sig någon som kommer att behandla honom så som han tidigare behandlade Pim ända tills han i sin tur rymmer sin väg och ånyo hinner ifatt Pim. På detta sätt kommer historien att upprepas i det oändliga, i mörkret och i dyn.
Hur det är är ett enda långt flämtande, en röst som i varje ögonblick tycks dö bort, en människa som inte orkar längre. Det rätta sättet att läsa boken vore egentligen att läsa den högt eller rättare sagt att flämta fram den, mumla den för sig själv. Vad som vid en vanlig innantillläsning kanske verkar dunkelt får då sin rätta plats och förklaring. Den som på detta sätt ger sig berättelsen rent fysiskt i våld, kommer också att inom sig själv känna dess ångestfullt bultande hjärta.
(baksidestext, Schildts 1963)
Hur det är är ett enda långt flämtande, en röst som i varje ögonblick tycks dö bort, en människa som inte orkar längre. Det rätta sättet att läsa boken vore egentligen att läsa den högt eller rättare sagt att flämta fram den, mumla den för sig själv. Vad som vid en vanlig innantillläsning kanske verkar dunkelt får då sin rätta plats och förklaring. Den som på detta sätt ger sig berättelsen rent fysiskt i våld, kommer också att inom sig själv känna dess ångestfullt bultande hjärta.
(baksidestext, Schildts 1963)
Uppgifter om originalutgåvan av verket samt den första översatta utgåvan på svenska och/eller finska. Här visas också uppgifter om eventuella nyöversättningar och ibland även uppgifter om översättningar till andra språk än finska och svenska.
utgivningar
Namn
Utgivningstid
Sidantal
139