Lenin i Zürich

I Gulag-arkipelagen visade Solsjenitsyn sin avsky för den omänsklige despoten Lenin. Det är därför närmast mirakulöst att uppleva hur samme Lenin här under hans penna får liv och mänsklig stämma, själ och sinnen. Här öppnas för oss Lenins tankevärld, här följer vi hans upplevelser under förberedelserna för revolutionen från första världskrigets utbrott fram till återresan till Ryssland 1917. Det är ett märkligt porträtt av en märklig personlighet, psykologiskt djuplodande, inkännande och pregnant, mångfasetterat och mänskligt, så fyllt av furiös inlevelse att man hela tiden tycker sig skymta Solsjenitsyn som en tyst följeslagare vid Lenins sida och avlyssnare av hans innersta tankar, vånda och drömmar. Han ger oss revolutionären Lenins syn på skeendena både på den internationella scenen och hemma i Ryssland – Lenin betraktar kriget som en nådegåva till revolutionens fromma, han är ständigt sysselsatt med problemet att spela ut de enskilda staterna och de olika socialdemokratiska partierna mot varandra . till sin egen fördel, han är i mitten av en vanvettig virvel av intriger och sammansvärjningar. Och samtidigt är han djupt isolerad från händelsernas verkliga centrum; när nyheterna om skeendena i februari och mars 1917 i Ryssland når honom, blir han totalt överrumplad och djupt förvirrad, ända tills han efter mycken tvekan beslutar återvända till Ryssland.