Hon och jag

Jag var ende sonen på hemmanet. Då jag genomgått jordbruksskolan, övertog jag ledningen av gården, och mina föräldrar levde härefter på sytning. Hos oss gick det ännu till på gammalt vis - ty far han höll på torparsystemet. Vi hade mer än ett tiotal torpare, men de gjorde tillsamman icke mer än ettusenetthundrafemtioåtta hästdagar och niohundratolv fotdagsverken. Räknar man backstugusittarna med, så hade närmare etthundrafemtio själar sin bostad inom våra ägor. Men nu tog jag tyglarna i mina händer. Icke ämnade jag höja torparnas och backstugusittarnas utskylder, jag hade andra planer. Jag införde ett nymodigt bebrukningssätt och en rationell boskapsskötsel, hemåkrarna täckdikades, ängar och hagar upprensades. Och som jag alltid älskat allt storslaget och mäktigt, så villa jag nu låta förvandla till åker ett skogsområde emellan tvenne redan odlade marker, jag ämnade uppdika alltsamman till ett väldigt fält, där blicken icke kunde nå från ena ändan till andra. För detta ändamål måste jag skaffa ur vägen alla skogstorpen och förena dessas åkertäppor med gårdens odlingar. Jag hade räknat ut att jag på det viset skulle kunna föda över hundra mjölkkor och omkring trettio hästar.
Man hade redan börjat hugga ned och röja det skogsområde, där de flesta torpen lågo, det mäktiga sammanhanget mellan de tvenne markerna skymtade redan tydligt fram mellan träden, och alla började ana mina planer. De rike och mäktige smickrade mig, de fattige fruktade mig.
Sådana voro mina planer, men det gick helt annorlunda.