Bokens titel. Om boken utkommit under olika titlar, visas här den första titeln.

Offereldar

Typ

romaner

Upphovsman

Klicka här om du vill veta mer om författaren och om författarens övriga verk.
Pärmbild
Pärmbild
Olika pärmbilder visas stora om du pekar eller klickar på den lilla bilden.

Beskrivning

Tolvåriga borgmästardottern Judit Mikhof lever ett tryggt liv med sin familj i Åbo, där de driver ett blomstrande handelshus. Judit har ännu några år framför sig före giftasvuxen ålder. Men hennes framtid kommer snart att präglas av den osäkra tid hon lever i.
Året är 1386 och det är en orolig tid i Norden med otaliga unioner och allianser, krig och sjukdom. Medeltiden är på väg in i sitt slutskede och de som slåss om makten är många. Den som inte bytt sida minst en gång är ett under av trofasthet.
Judits älskade far kommer sjuk hem från en resa; han har smittats av pesten och eftersom ingen vågar ta i honom lämnas han att dö på gatan utanför familjens hus. Den enda om inte är rädd är Judit, som vägrar överge honom. Hon får på egen hand se till att han får en anständig död och detta blir för Judit, ett brutalt första möte med vuxenvärlden.
Efter faderns död finns plötsligt många herrar som gör anspråk på Judit. Hon blir bortgift med en feg, gammal köpman och tvingas efter hand fly till Stockholm där köpmannens son genast fattar tycke för den vackra flickan. Judits behov av en beskyddare blir alltmer påtagligt …

I Offereldar får vi följa med Judit i hennes kamp för ett eget, självständigt liv. Ett liv som kantas av otrohet, svek och hat, men också het passion och äkta kärlek.
Det är en historisk kärleksroman som på ett häpnadsväckande sätt ger läsaren en inblick i den osäkra tillvaro det innebar att vara ung kvinna under medeltiden. (baksidestext)

Ämnen och teman

Huvudpersoner

Platser för händelserna

Konkreta platser för händelserna

Tidpunkt för händelserna

Exakt tidpunkt

Ämnesord

Originalspråk

Textutdrag

- Du är drucken, karl. Kör genast ut skökan.
Innan man ens hade hunnit urskilja själva rörelsen hade Filip Röde slagit fru Eliana till marken och börjat sparka henne. Han var barfota och fick ingen kraft i sparkarna. Han slet upp henne från marken och slog henne i ansiktet med baksidan av handen.
Som en hund rök Judit på herr Filip och bet honom i benet. Filip Röde lyfte henne i håret och slog henne på munnen.
- Låt bli eller så slår jag in käkarna på dig så att du får gå tandlös resten av livet.
Dordei skrattade så att hon fick hålla sig för magen.
- Tandlös! Hennes egna starka tänder blixtrade i septembersolen och kunde ha suttit i gapet på en varg.
- Där gjorde du allt ett stort misstag, sade fru Eliana med undertryckt vrede. Blodet rann ur näsa och mun. Werner Pyk kom ut ur handelsstugan för att ta reda på vad det var för ett oväsen och blev stående som fastfrusen i dörren.
Filip Röde tog tag i fru Elianas axlar och skakade henne så hårt att huvudet slängde hit och dit. Plötsligt placerade han sin knytnäve rakt i magen på henne. Hon vek sig dubbel och kräktes på hans skjorta. Filip svor och slängde hustrun mot lillstuguväggen.
- Här är det ett misstag att sätta sig upp emot mig, sade herr Filip hotfullt och såg sig omkring med knutna nävar. Tjänstehjonen stirrade ner på sina fötter. Vad kunde väl någon ha att invända mot att en man agade sin hustru som lagen och bruket var?
Werner Pyk gav till en hostning borta vid handelsstugans dörr.
- Herre, tar du inte i lite...
Filip Röde vände sig långsamt om.
- Boddräng, väste han, om du vill bli kvar i gården så öppnar du inte munnen mer. Någonsin.
Werner Pyk var väl medveten om att han inte skulle kunna få något annat arbete. Hela sitt liv hade han tjänat i Mikhofska gården. Han fick stanna kvar och foga sig eller tigga barmhärtighet i Helgeandshuset. Han lugnade sitt samvete med tanken att han kanske skulle kunna hjälpa fru Eliana. Eliana Tikka hade inga släktingar ens i närheten av Åbo, hennes enda släkting var strängt taget den galne brodern på Marholms fästning.
En skrämd tystnad härskade ute på gårdstunet. Drängarna som var i färd med att lossa hästfororna hade stannat upp med sina bördor i händerna för att bevittna hur husets fru hölls i tukt och förmaning. Fru Eliana reste sig upp. Hon tog stöd av lillstugans vägg och stirrade med namnlös förfäran på sin make. Blod och slem rann ur näsan, mun och kinder började svullna och hon hade ett hack vid tinningen.
- Detta är ordningen i huset hädanefter, förklarade Filip Röde lugnt. Och nu, kvinna, ser du till att jag får mat. Sedan klär du upp dig inför torneringen, och det gör du med besked. Min hustru ska inte se fattigare ut än legoknektarnas på slottet - låt vara att hon är en borgarkona.
- Men inte kan jag... inte kan jag komma dit och se ut så här...
- Du kan och du ska. Så får alla se vem som är herre här i huset.
Uppgifter om originalutgåvan av verket samt den första översatta utgåvan på svenska och/eller finska. Här visas också uppgifter om eventuella nyöversättningar och ibland även uppgifter om översättningar till andra språk än finska och svenska.

utgivningar

Första publikation

ja

Utgivningstid

Sidantal

451

Förlag

Språk

Undertitel

en kärleksroman i medeltida miljö

Utgivningstid

Sidantal

383

Språk

Översättare