Fyra dagar

Jag minss hur vi sprang i skogen, hur kulorna susade och lösrivna grenar föll, och hur vi trängde oss igenom hagtornssnåren. Skotten föll allt tätare. I skogsbrynet skymtade något rött till, än här, än där, Sidorov, en ung soldat i första roten (hur hade han egentligen kommit med hit ut i vår linje? for det genom mitt huvud), satte sig plötsligt ned på marken och stirrade tyst på mig med stora, skräckslagna ögon. Ur hans mun rann en ström av blod. Ja, jag minns det så väl.