Bokens titel. Om boken utkommit under olika titlar, visas här den första titeln.

De vackra bilderna

Typ

romaner

Upphovsman

Beauvoir, Simone de

Klicka här om du vill veta mer om författaren och om författarens övriga verk.

Olika pärmbilder visas stora om du pekar eller klickar på den lilla bilden.

Beskrivning

De vackra bilderna i Simone de Beauvoirs nya roman, det är alla det borgerliga livets illusioner, dess glättade falska yta, dess skygglappar: tron på Framsteget, tron på den frälsande Tekniken, tron på Kulturen som tillflyktsort. Det är också de reklambilder som omger huvudpersonen Laurence i hennes dagliga arbete; ja, till sist kommer hon att känna det som om hela hennes liv som tvåbarnsmamma med framgångsrik man, älskare, fint umgänge och statussymboler är endast vackra bilder, ett tomt skal kring en ekande tomhet.

Liksom i Kejsarens nya kläder är det barnet som bryter illusionen, Laurences dotter Catherine som är naiv nog att ställa de besvärande frågorna, "varför lever vi? varför är så många olyckliga? hjälper vi dem?" Laurence kan ingenting svara - allt hon kan göra är att ursinnigt försvara barnets rätt att ställa dessa frågor, hennes rätt att vara olycklig men medveten. Och hon protesterar av alla sin kraft när omgivningen träder in för att "hjälpa" barnet, förvandla henne till en falsk och okänslig docka, själsligen stympad så som hon själv blivit det...
"De vackra bilderna" är en sympatisk, aktuell, intelligent bok, klar och nästan förrädiskt lättflytande. Den är på en gång kylig och bitter, formellt distanserad och lidelsefull, lika läslig som läsvärd.

(baksidestext, Bonniers 1968)

Genre

existentialism

fransk litteratur

kvinnolitteratur

Ämnen och teman

borgerlighet

föreställningar (mentala fenomen)

Personer, aktörer

Huvudpersoner

Jean-Charles

Laurence

Konkreta platser för händelserna

Frankrike

Exakt tidpunkt

1966

Ämnesordskedjor

otrohet : hustrur

Originalspråk

franska

Textutdrag

"Fenomenalt... vi är ju faktiskt i oktober", säger Gisèle Dufrène; javisst, det håller de med om och småkrattar, från den gråblåa himlen strömmar rena sommarhettan ner över dem - vad har de andra som jag inte har? - de läskar sig med den utsökta bild som har stått reproducerad i Plaisir de France och Votre Maison: bondgården som köptes för en grynvälling - låt vara en grynvälling med en smöcklick i - och som Jean-Charles har rustat upp för en rejäl slant, ungefär priset på ett ton kaviar ("jag snålar inte på en miljon mer eller mindre", sa Gilbert), rosorna där vid stenmuren, krysantemerna, astrarna, daliorna, "de vackraste i hela Ile-de-France", säger Dominique; vindskydd och vilstolar i blått och violett - djärvt, det må man säga! - står hårt mot den gröna gräsmattan, isbitar klirrar i glasen, Houdan kysser Dominique på hand; hon är ytterligt smärt i svarta långbyxor och knallröd blus, det blekta håret, halvt blont, halvt vitt - bakifrån kunde man ta henne för en trettiåring. "Ingen kan ordna så tjusiga tillställningar som du, Dominique." (Just i det ögonblicket finns det någon annan i en helt annorlunda och precis likadan trädgård som uttalar precis samma ord och precis samma leende sprider sig över ett annat ansikte: "Vilken underbar söndag!" Varför tänker jag så?)

Uppgifter om originalutgåvan av verket samt den första översatta utgåvan på svenska och/eller finska. Här visas också uppgifter om eventuella nyöversättningar och ibland även uppgifter om översättningar till andra språk än finska och svenska.