Berg i fjärran

Etsuko är gravid med sitt första barn. Från sitt fönster i det nybyggda bostadskomplexet ser hon den torftiga stugan vid vloden där Sachiko och hennes dotter flyttar in. Mellan Etsuko och Sachiko växer en märklig vänskap fram. Sachiko är så upptagen av sina drömmar om en framtid i Amerika tillsammans med sin älskare att hon inte orkar sig med att ta omsorg om barnet. Etsuko oroar för den 10-åriga Mariko där hon, ständigt ensam, leker med sina kattungar längs den dyiga, ensliga flodstranden. Oron växer när rykten om barnamord går i trakten.
I Etsukos tankar vävs minnet av Mariko så småningom samman med minnet av hennes egen dotter - och Sachikos föräldrasvek blir till hennes eget.

(baksidestext)

- - -


Med debuten Bleknande berg (1982) etablerade sig nobelpristagaren Kazuo Ishiguro omedelbart som ett av den engelska litteraturens mest intressanta namn. Det är en skenbart stillsam berättelse om minnets bräcklighet, om uppbrott och traditioner, öst och väst, och om sådant som aldrig kan göras ogjort.

Den åldrade japanska kvinnan Etsuko lever numera ensam i England. Hon sörjer sin dotter som nyligen gått bort och tänker tillbaka på det som varit. Hon minns en varm sommar för många år sedan i Nagasaki, när hon och hennes vänner försökte återskapa sina liv efter kriget och atombombens fall. Särskilt påträngande är det grumliga minnet av vännen Sachiko – en egensinnig kvinna som väntar på att få resa till Amerika – och hennes barn Mariko.

I nyöversättning av Niclas Hval.

(Wahlström & Widstrand)