Johnson, Eyvind
Laddning av bildfilen
Photograph information
Wikimedia Commons
Biografiska uppgifter
"för en i länder och tider vittskådande berättarkonst i frihetens tjänst"
/Svenska akademiens nobelprismotivering
Eyvind Johnson föddes år 1900 i Överluleå, Norrbottens län och avled i Stockholm 1976. Han genomgick folkskola och arbetade sedan i olika yrken. Han vistades under längre perioder i Tyskland och Frankrike som tidningskorrespondent och för studier 1921-23 samt 1925-30. Tidvis var han bosatt i Schweiz.
Han utsågs till fil. hedersdr. i Göteborg 1953 och till ledamot av Svenska Akademien 1957. Han blev belönad med De Nios pris 1936, Litteraturfrämjandets stora pris 1956, Nordiska rådets litteraturpris 1962 och Nobelpriset i litteratur 1974 tillsammans med Harry Martinson.
Eyvind Johnsons rikt fasetterade författarskap gestaltar individuella, moraliska, sociala och politiska problem. Som människotecknare visar han prov på kylig analys och satir men också på medkänsla och personlig humor. Före och under andra världskriget gjorde han med ett starkt patos för individens rätt vapentjänst hos den kämpande demokratin mot våld och diktatur. Betydande är ej minst hans skildringar från forna tider, historiska romaner men också romaner om "det närvarande".
Ur Litteraturhandboken, Forum.
/Svenska akademiens nobelprismotivering
Eyvind Johnson föddes år 1900 i Överluleå, Norrbottens län och avled i Stockholm 1976. Han genomgick folkskola och arbetade sedan i olika yrken. Han vistades under längre perioder i Tyskland och Frankrike som tidningskorrespondent och för studier 1921-23 samt 1925-30. Tidvis var han bosatt i Schweiz.
Han utsågs till fil. hedersdr. i Göteborg 1953 och till ledamot av Svenska Akademien 1957. Han blev belönad med De Nios pris 1936, Litteraturfrämjandets stora pris 1956, Nordiska rådets litteraturpris 1962 och Nobelpriset i litteratur 1974 tillsammans med Harry Martinson.
Eyvind Johnsons rikt fasetterade författarskap gestaltar individuella, moraliska, sociala och politiska problem. Som människotecknare visar han prov på kylig analys och satir men också på medkänsla och personlig humor. Före och under andra världskriget gjorde han med ett starkt patos för individens rätt vapentjänst hos den kämpande demokratin mot våld och diktatur. Betydande är ej minst hans skildringar från forna tider, historiska romaner men också romaner om "det närvarande".
Ur Litteraturhandboken, Forum.