Hakamies, Heikki
Biografiska uppgifter
Heikki Kaarlo Kalevi Hakamies
Föddes 20.7.1952 i Juua
Nuvarande hemort: Askola
Utbildning: Teol.kand.,Hum.kand.
Yrke: kyrkoherde i Askola, präst i många olika församlingar, jobbat även som språklärare bl.a. på medborgarinstitut.
Familj: Fru Ritva (f. -51), barnen Antti (f. -85) och Kristiina (f. -91)
Föddes 20.7.1952 i Juua
Nuvarande hemort: Askola
Utbildning: Teol.kand.,Hum.kand.
Yrke: kyrkoherde i Askola, präst i många olika församlingar, jobbat även som språklärare bl.a. på medborgarinstitut.
Familj: Fru Ritva (f. -51), barnen Antti (f. -85) och Kristiina (f. -91)
Intressen: läsning, musik, spec. sång
Tankar om författaryrket
"Mitt första skriftliga arbete var en novell som hette "Elomme vaelluksen keskitiessä" i samlingsverket "Kuusi kertomusta" (publ. Pienkirjallisuusyhdistys PYY). Som barn och ung var jag inte särskilt intresserad av att skriva. Först som ca 30-åring började jag skriva på allvar. Då började det kännas, som att det inte finns något alternativ till skrivandet; det är ett sätt att klara sig på och t.o.m. ett sätt att hållas vid liv (det låter dramatiskt, men är mitt fall ändå sant). Skrivandet har jämförts med en terapeutisk upplevelse och detta stämmer. I vanlig terapi behöver patienten sin terapeut för att "gräva" i psyket och bearbeta det som kommer upp. I ”skrivterapi” gör man själv detta arbete, utan hjälp utifrån.
Hur jag skriver? ”Jag är grafoman, jag skriver nästan konstant, alltid när jag bara kan. Jag utarbetar små skisser, skriver situationsbilder i mitt anteckningshäfte, gör utkast och med hjälp av dem skriver jag ”första versionen” (råddiga rader, många översträckade ord, bara jag kan läsa min egen text). Sen skriver jag en andra version på datorn och sedan allting ännu en tredje gång. Då har texten oftast uppnått en form, som duger för mig själv.
Vad jag vill förmedla till mina läsare? ”Nya tankar och nya synvinklar till ett märkligt mysterium som kallas livet.”
Personliga tankar
Favoritbok: ”Jag tycker om många författare och jag favoriserar klassiker, speciellt rysk litteratur (jag läste ryska på universitetet). Dostojevski, Tsehov och Maupassant är sådana som jag söker mig till om och om igen. En favorit är Graham Greene. Han förenar s.k. ”underhållning” med livets viktiga grundfrågor. Jag tycker också om Kross, som enligt min mening skulle förtjäna ett Nobel-pris. Jag läser även finsk litteratur mycket vidsträckt.”
Favoritkompositör: Mozart
Favoritfilm: Rainer Werner Fassbinder: Veronika Voss' längtan
Vad jag var rädd för som liten: ”Att gå till vedlidret. Man skulle hämta ved till köket därifrån och på vägen dit lurade många faror (lidret befann sig 20 meter från vårt hus).”
En rolig händelse: ”Jag skrev min första roman och höll på att korrigera korrekturavdraget, när min 11-åriga son frågade: Pappa, vad gör du? - Jag skriver en roman. - Är den likadan som Stephen Kings böcker? - Inte riktigt. (Efter att ha funderat en liten stund): - Får du lika mycket pengar för den där boken...?”
Tankar om hembygden
”För mig betyder Östra Nyland ett gammalt kulturlandskap, där det är bra att leva. Man kan leva här i landsbygdens frid nära ”trängsel-Finland”, men ändå på ett bekvämt avstånd från det.”
/Källa: Östra Nylands hembygdsförfattare
Tankar om författaryrket
"Mitt första skriftliga arbete var en novell som hette "Elomme vaelluksen keskitiessä" i samlingsverket "Kuusi kertomusta" (publ. Pienkirjallisuusyhdistys PYY). Som barn och ung var jag inte särskilt intresserad av att skriva. Först som ca 30-åring började jag skriva på allvar. Då började det kännas, som att det inte finns något alternativ till skrivandet; det är ett sätt att klara sig på och t.o.m. ett sätt att hållas vid liv (det låter dramatiskt, men är mitt fall ändå sant). Skrivandet har jämförts med en terapeutisk upplevelse och detta stämmer. I vanlig terapi behöver patienten sin terapeut för att "gräva" i psyket och bearbeta det som kommer upp. I ”skrivterapi” gör man själv detta arbete, utan hjälp utifrån.
Hur jag skriver? ”Jag är grafoman, jag skriver nästan konstant, alltid när jag bara kan. Jag utarbetar små skisser, skriver situationsbilder i mitt anteckningshäfte, gör utkast och med hjälp av dem skriver jag ”första versionen” (råddiga rader, många översträckade ord, bara jag kan läsa min egen text). Sen skriver jag en andra version på datorn och sedan allting ännu en tredje gång. Då har texten oftast uppnått en form, som duger för mig själv.
Vad jag vill förmedla till mina läsare? ”Nya tankar och nya synvinklar till ett märkligt mysterium som kallas livet.”
Personliga tankar
Favoritbok: ”Jag tycker om många författare och jag favoriserar klassiker, speciellt rysk litteratur (jag läste ryska på universitetet). Dostojevski, Tsehov och Maupassant är sådana som jag söker mig till om och om igen. En favorit är Graham Greene. Han förenar s.k. ”underhållning” med livets viktiga grundfrågor. Jag tycker också om Kross, som enligt min mening skulle förtjäna ett Nobel-pris. Jag läser även finsk litteratur mycket vidsträckt.”
Favoritkompositör: Mozart
Favoritfilm: Rainer Werner Fassbinder: Veronika Voss' längtan
Vad jag var rädd för som liten: ”Att gå till vedlidret. Man skulle hämta ved till köket därifrån och på vägen dit lurade många faror (lidret befann sig 20 meter från vårt hus).”
En rolig händelse: ”Jag skrev min första roman och höll på att korrigera korrekturavdraget, när min 11-åriga son frågade: Pappa, vad gör du? - Jag skriver en roman. - Är den likadan som Stephen Kings böcker? - Inte riktigt. (Efter att ha funderat en liten stund): - Får du lika mycket pengar för den där boken...?”
Tankar om hembygden
”För mig betyder Östra Nyland ett gammalt kulturlandskap, där det är bra att leva. Man kan leva här i landsbygdens frid nära ”trängsel-Finland”, men ändå på ett bekvämt avstånd från det.”
/Källa: Östra Nylands hembygdsförfattare