Lehtinen, Tuija

Efter fyra klasser sökte jag in till läroverk och kom in i dåtida Kuopio Samlyceum. Där förflöt sedan de följande åtta åren. Läroverket indelades i mellanskolan och gymnasiet. Jag var inte en speciellt engagerad elev, snarare ganska lat, men jag hade så pass mycket språkhuvud och matematisk begåvning att jag klarade av de ämnena utan svårigheter. Realämnen pluggade jag närmast till proven och var nöjd över de nöjaktiga vitsorden. Skrivandet var inte heller min hobby under skoltiden och författarens yrke var inte mitt framtidsmål. Visst tyckte jag om att skriva uppsats, min fantasi flög obehindrat och orden kom lätt på papper. Så länge jag fick skriva fantasi. Jag började hata skrivandet i gymnasiet, när min lärare avlägsnade fantasiuppsatserna ur rubrikerna och tvingade oss alla att öva skrivandet av fackuppsatser för studentskrivningarna. Ända till dess, nio år, hade jag skrivit enbart sagor och berättelser, så det var en kall dusch att försöka finna framför sig de tråkigaste och tristaste uppsatsämnen. Givetvis försökte jag, men under gymnasietiden kunde jag inte producera en uppsats som skulle ha varit bättre än nöjaktig. I studentskrivningarna fick jag ett b för min bättre uppsats. I det skedet stod fackuppsatserna mig ända upp i halsen och jag beslöt att jag inte skall ha något som helst att göra med skrivandet i framtiden. Under skoltiden ansträngde jag mig inte så värst mycket med att tänka på framtiden. I något skede drömde jag om bibliotekariens yrke, eftersom jag tyckte om böcker och antog att arbetet närmast skulle bestå av att bekanta sig med nyhetsböcker bakom lånedisken. En annan bransch som ibland kom upp i mina drömmar var veterinärmedicin, eftersom jag alltid har tyckt om allsköns håriga och hårlösa varelser och med undantag av ett par studieår har olika hunddjur alltid varit en del av mitt hushåll.

***

Alla mina böcker är mig lika kära. De är på sätt och vis mina barn, och man frågar aldrig modern eller fadern, vem av barnen som är kärast. Böckerna kan vara kära på olika sätt, men var och en bekänner jag som mitt alster och jag är stolt över dem alla. Jag skulle inte byta ut ett ord, sådant prat är i mitt tycke efterklokt spekulerande. En bok har en gång skrivits under rådande omständigheter i ett tillstånd av stor entusiasm, smärta och berusning. Det är onödigt att fundera över korrigeringar efter flera år.

Familjen är mycket viktig för mig. För vem skulle den inte vara det, fast den ibland gör en förbannad. Till min familj hör en man och två barn, flicka av årsmodell 1989 och pojke av 1991. De har alla läst mina böcker och tyckt om dem. De ser dem först färdiga, för jag har inte mina närmaste att läsa mina arbeten på förhand. Det är förlagsredaktören som jag gör mitt arbete med. Vi bor i ett egnahemshus i Esbo, på en lugn ort. Vårt gäng kompletteras av en hundflock - för närvarande fyra lurvnosar - och ett akvarium.

Av fritidsintressen kommer naturligtvis böckerna och läsandet på första plats, men visst försöker jag följa med allt som händer inom kulturen, gå på bio och teater ibland och besöka konserter. Jag följer även med idrott, i synnerhet fotboll och ishockey, som min son håller på med. Att stå vid planen och följa med spel är en bra omväxling till mitt eget arbete. Med hundarna motionerar jag dagligen, ibland går jag och simmar, men annars är jag inte motionsintresserad.


Översättning: Kristina Labart-Bergestad


Smaksaker:

Jag skulle spela på blecktrummor i Macondos landskap,
därifrån skulle jag resa med båt till Australien
för att träffa familjen Arnell.
Jag skulle också villa vara "piku-liten" , ligga och trycka med lånarna.
Jag skulle även kunna besöka jordens innandöme med Verne & kompani.
Jag skulle också villa fly från fångön, dyka ner i Monte Cristos rikedomar.
Lära mig sedan Egyptens hemligheter under Sinuhes ledning.
När jag tröttnat på det heta klimatet skulle jag förflytta mig till England.
Jag skulle dricka te med Jane Marple och vi skulle inte låta oss störas av något.
Ingen telefon, ingen fax, ingen taxi, som hämtar.
En ostörd frid.
Tills vi hör skriket: MORD!
När brottet är utrett,
skulle jag bege mig på länk med Natalia
och fundera på skrivandets djupaste väsen.
Eller skulle jag rusa på tjurjakt med sju bröder?
När jag tröttnat på landsorten skulle jag ta en flygande matta till Indien.
Med fullmånens barn skulle jag sällskapa tusen och en natt...