Mikkola, Marja-Leena

Nej, Hellsten tycker inte att anslutningsprocenten ännu är tillräckligt hög, med tanke på att det ändå är en betyciande industristad. För all del, en av orsakerna ärju att här finns många unga arbetstagare som flyttar från en ort till en annan, och som inte är intresserade av fackföreningsverksamhet, och därför blir väl anslutningsprocenten alltför låg inom vissa branscher. 1 träförädlingsfabriken är den visst åttio. På en fabrik är det naturligtvis lättare att värva nya medlemmar än inom affårsbranschen, den saken är klar.
Livet igenom har folk varit rädda för Hellsten, älskat honom, hånat honom och hyst respekt för honom. Han
är ganska rak i ryggen alltjämt, åtminstone när han går. Bara benen är krumma, fötterna pekar inåt. Under de senaste åren har hans benbyggnad svälit ut och huvudet vuxit, håret har grånat och spretar på hans hjässa likt en lejonman. Hans blick noterar sävIigt alIt som sker omkring honom. Det har också fackföreningsbladets redaktör observerat. Han är en liten och neurotisk gosse, mörkögd och klen, och inför Hellsten stammar han emellanåt. Han läser estetik och psykologi vid universitetet, begriper ingenting om fackföreningar eller partipolitik, hanjobbar på tidningen för att i sinom tid bli anställd vid huvudstadstidningens kulturredaktion, och han anar att Hellsten redan har märkt det och vet alIt.
Reportern gör bort sig, vet inte vad han ska fråga, tar nervöst en slurk av sin aperitif och gör snabba, osammanhängande anteckningar. Bara man slapp härifrån. Men artikeln måste skrivas. Han ställer ännu en fråga och försöker sig på ett småleende som stelnar på läpparna då han ser att Hellsten vänder sig bort och tar en djup klunk. Hellsten svarar inte, utan stöder hakan i sin stora näve och tittar ned i glaset. Den långa, flinka bartendern är blixtsnabbt framme och fyller på. Hellsten tiger. De engelska fackföreningsgästerna iakttar episoden. Reportern fylls av oro, vad var det för en fråga han ställde, egentligen?
o
- Ungeman,låtmiggeerettråd.Aterkomomettpar år, när ni har lärt er bland annat ett så grundläggande faktum som att kooperationen i Finland sönderfaller i tvä delar, säger Hellsten och fortsätter att stirra ned i glaset.
Reportern hajar till, vacklar ned från stolen (Hellstens fötter når utan svårighet ned till golvet), tömmer sitt glas och stammar om fotografier som ska tas i morgon. Hust-
102