Kajo, Markus

Som sysselsättning är textskrivandet en vågrörelse. Till en början trevligt, sedan tråkigt, sedan igen trevligt, osv. (Tråkigt är väl närmast korrigerandet och penslandet med samma text.)

Det skulle kanske löna sig att skriva på två saker samtidigt, men så att vågorna skulle vara i motsatta faser. Då skulle det alltid vara trevligt att skriva på någondera.

(Å andra sidan skulle det då alltid vara tråkigt att skriva på den andra. Så mycket för den idén. Naturlagarna är alltid så här: antingen har man näbben eller stjärten i tjäran.)

I bästa fall stannar tiden när man skriver, och man märker inte ens att man suttit sex timmar i ett sträck framför datorn, innan man på domnade ben försöker hoppa framåt till toaletten, fattar hur utsjasad man är och inser att ett fjärdedelsdygn gått i ett nafs.

Ibland blir det ett nästan hopplöst roende motströms; ingenting uppstår naturligt. Då är det bäst att stänga av skrivgrunkan för en tid och gå igenom sina minneslappar och papper och ta en titt på annat blandat krimskrams där man åter får tag i den röda tråden, om Gud vill.

Om detta kan en människa inte säga annat.

(Översättning: Kristina Labart-Bergestad)


SMAKSAKER:

En fängslande historisk era?

Det skulle vara roligt att se t.ex. på film de tre första sekunderna av universums uppkomst och ett par tre timmar av dess slut.

Tänk er: först finns det ingenting. Sedan sker det några underliga kvantfluktuationer mer eller mindre av sig själva och: Bäng. Det uppstår ett universum.

Och slutet då. I New York bär någon på en skylt: "Slutet är nära." Och alla skrattar åt det hahhah. Kräh! Tokig gubbe. Och i detsamma hörs krax! Och himlen brister, och ur det hålet uppenbarar sig ett stort andhuvud som börjar äta och smaska på newyorkarna med uppblåsta kinder, glosögonen näravarandra i det jättelika andhuvudet, sluka manhattanbor utan Rhode Island-sås, och slutligen kommer det en stor virvel som sväljer anden, och en omvänd kvantfluktuation sväljer den virveln och sist går gallskrikande den gubbe som bar på sin slutskylt.

Och det finns inte en enda journalist som skulle berätta om saken för någon; i all tysthet skulle världsalltet bara stängas, som ett postkontor i en fattig by.

(Översättning: Kristina Labart-Bergestad)