Schoultz, Solveig von
Laddning av bildfilen
Photograph information
© Charlotta Boucht
Biografiska uppgifter
Solveig von Schoultz (1907–1996) var dotter till konstnären Hanna Frosterus-Segerstråle och lektorn vid Borgå Lyceum, Albert Segerstråle. Hon utbildade sig till folkskollärare vid Nykarleby seminarium 1925–26 och jobbade som klasslärare vid Laguska skolan i Helsingfors 1937–72. von Schoultz är en av nyckelfigurerna i finlandssvensk 1900-talslyrik. Hon debuterade som barnboksförfattare med Petra och silverapan 1932 men etablerade sig snart som poet, först i en konventionellt bunden form men efterhand med ett allt klarare modernistisk språk.Tematiskt koncentrerar hon sig på det vardagliga som hon ger existentiell betydelse, medan naturimpressionerna är kristallklara i sin exakthet. Hon är även en framstående prosaist med tonvikt på samlevnadsproblematik i vid mening. von Schoultz skrev också en rad hörspel och annan dramatik och blev mångfaldigt belönad för sin litterära insats, bl.a. med Edith Södergran-priset 1984, Bellmanpriset 1986 och Nils Ferlin-priset 1988. Hon blev promoverad till fil.dr h.c. vid Helsingfors universitet 1986. /Källa: Schildts Förlag
Bortskämd unge med nie föräldrar
Vi är många, vi fyrtiotalister och senare årgångar, som i skolan hade Solveig von Schoultz ABC-bok Vi på Solgård som vår första läsebok. Vi är uppvuxna med hennes barnböcker Nalleresan och Millaskolan och övergick senare till att läsa boken De sju dagarna, som handlar om Solveig von Schoultz evakueringsresa till Sverige med döttrarna Ursula och Barbara.
"Som en bortskämd unge med nie föräldrar " beskriver sig Solveig von Schoultz (1907-1996) i boken Ansa och samvetet som utkom 1998 i en efterlängtad nyutgåva på Schildts förlag. När Solveig von Schoultz år 1954 gav ut boken var hon redan etablerad som författare och hade en mångskiftande produktion bakom sig. Hon debuterade år 1932 med flickboken Petra och silverapan, en bok med självbiografiska inslag i Borgåmiljö. I antologin Barndomshemmet i våra minnen, utgiven år 1948 med Gunnar Mårtenson som redaktör, är Solveig von Schoultz den yngsta av de nitton skribenter som medverkar. Hon öppnar dörren till ett barnbullrigt och strävsamt borgarhem med en lektor vid skrivbordet och i vedkällarn och en målarinna vid staffliet och i barnkammaren. Lektor Albert Segerstråle var Solveigs far. Han var därtill präst. Målarinnan Hanna Frosterus-Segerstråle var Solveigs mor. Om sin mor har Solveig von Schoultz skrivit i Porträtt av Hanna (1978).
Yngst i syskonskaran
Barndomshemmet kommer igen i Ansa och samvetet. Nyckeln till boken gav Solveig von Schoultz år 1992 när hon firade sitt 60-årsjubileum som författare. Hon var då inbjuden till Litteraturkretsen vid Borgå medborgarinstitut där hon berättade att det som gav henne incitament till att skriva om barndomen, var minnet av att hon som den yngsta i den åttahövdade skulle valla hönsen som följde med till Borgåhemmet när det blev höst och familjen flyttade från sitt sommarhem i skärgården. Hönsens beteende väckte hennes intresse för psykologiska djupdykningar i litterär form. Detta att vara den minsta, "den bortskämda ungen med nie föräldrar", kom för alltid att prägla Solveig. Hon tyckte att de vuxna alltid var lojala mot varanda och att de yngsta jämt sjasades bort. De stora höll ihop. De gjorde det som var "rätt". De visste vad som var "sant". Solveigs alter ego, Ansa, var för liten för att förstå någonting av de vuxnas hemligheter, men inte för liten för att springa allas ärende. Detta gjorde att hon vände sig ifrån de stora. Då var det bättre att umgås med påhittade gestalter och söka sig till naturen och leka med tallkottar.
Det som i högsta grad präglade barndomshemmet var religionen. För modern Hanna blir kristendomen en ständig kamp mellan rätt och orätt och samvetsförebråelser för både begångna och icke begångna förseelser.
Ansa och samvetet
Boken innehåller en serie berättelser som väl kan läsas fristående. Hosianna är ett mästerverk med en målerisk inledning. Solveig von Schoultz skriver: "Klockan i rådhuset simmade som en apelsin mellan almarnas svarta klor. Det var så mörkt att inget torn fanns. Visarna flyttade sig stelt och sömnigt med en pliktkänsla som ingen bett om. Tre minuter i åtta."
Gripande om inbördeskriget och den tillfångatagna fadern och moderns gudsförtröstan, skriver Solveig von Schoultz i novellen Kålrotslåda där barnet Ansa ömmar för fångvaktaren som hon uppvaktar med ett handmålat kort med videkissor och även innesluter i sin aftonbön. Den avslutande berättelsen Junifönster är en rörande skildring av hur Ansas pappas fiol tystnar för alltid.
Språket i Ansa och samvetet är enkelt och bär tydliga spår av att Solveig von Schoultz några år tidigare hade skrivit läseböcker för folkskolan, bl.a. Vi på Solgård som hon utgav tillsammans med Margit Cavonius. Boken Ansa och samvetet har en finlandssvensk prägel med uttryck som känns hemtrevligt bekanta. Solveig von Schoultz skriver också om doftintryck på ett sätt som gör att man riktigt känner sommarens alla lukter. Och så är det färgerna...
Solveig von Schoultz författarskap kom att omspänna nästan sju decennier. Hennes sista diktsamling blev Molnskuggan som utkom kort före hennes bortgång den 3 december 1996. "Hennes diktning lär leva av sin egen kraft när de flesta ord vissnat och virvlat bort i tidens vind", skriver Gustaf Widén i Hufvudstadsbladet i minnesrunan över Solveig von Schoultz. Visst finns Solveig von Schoultz kvar. Det är som om hon vore en omistlig del av vårt kulturarv.
Flitig brevskrivare
En sommarsemester ägnade jag åt att läsa Inga-Britt Wiks brevbiografi Det som har varit, det som är (Schildts 1999) över Solveig von Schoultz. Det är en fascinerande läsning och Solveig von Schoultz kändes intensivt närvarande sådan jag minns henne från många samtal i mitt hem i Borgå.
Det geniala med Inga-Britt Wiks levnadsteckning är att den interfolieras med breven som Solveig von Schoultz har skrivit till sin ungdomsförälskelse Tito Colliander och till Sven von Schoultz som var hennes första make samt de trofasta vännerna Helen af Enehjelm, Halldis Moren Vesaas och Tarjei Vesaas. Vänbreven omspänner flera årtionden, allt från det första brevet till Helen af Enehjelm i december 1940 och motsvarande till Halldis Moren Vesaas år 1947. Korrespondensen med Sven von Schoultz omspänner åren 1939-40 då Solveig von Schoultz vid vinterkrigets utbrott tog sin tillflykt till Ylike i Borgå med sina småflickor Ursula, 5 år, och Barbara, 3 år. Sven von Schoultz stannade kvar i Helsingfors eftersom han tjänstgjorde i civilskyddet.
Åror som papper
Breven ger en del av nycklarna till Solveig von Schoultz, men dock inte till hennes innersta rum som förblir förborgade. Läsaren får själv skapa sin bild av Solveig von Schoultz med hjälp av hennes texter och den egna fantasin. Betecknande är fotografiet där Solveig poserar med blocket och pennan som hon alltid hade till hands. Fotografiet är taget på Solvik, släkten Segerstråles sommarhem i Lillpellinge, där Solveig tillbringade somrarna med sina sju syskon och föräldrarna Hanna och Albert. Solveig skriver:"Jag gick ofta med en blyertsstump i fickan, papper fanns inte alltid till hands, en gång ute på fjärden kom en bild så hastigt för mig att jag måste skriva ner den på åran".
text: Benita Ahlnäs
Källor:
Ahlnäs, Benita: 30 år med Litteraturkretsen i Borgå. Borgå 2000
Finlandssvenska författare skriver. Schildts 1985
Green, Egil: Minneskväll värmde Erik Bergman. Borgåbladet 16.10.1997
Korsström, Tuva: Solveig von Schoultz som brevskriverska. Hufvudstadsbladet 30.4.1999
Mårtenson, Gunnar: Barndomshemmet i våra minnen. Schildts 1948
Schoultz, Solveig von: ur en författares verkstad. Med en inledning av Inga-Britt Wik. Särtryck ur Historiska och litteraturhistoriska studier 74. Svenska litteratursällskapet i Finland.(1999)
Tarkka, Pekka: Författare i Finland. Söderströms 1990
Uljens, Ernest: Stämgaffeln på hustaket till Grynna. Hufvudstadsbladet 9.7.1996
Vem och Vad. Schildts 1996
Widén, Gustaf: Solveig von Schoultz död. En av de största i vår litteratur. Hufvudstadsbladet 4.12.1996
Wik, Inga-Britt: Den heliga orons diktarinna. Hufvudstadsbladet 5.8.1997
Wik, Inga-Britt: Till Solveig. Astra Nova 4/1997
Bortskämd unge med nie föräldrar
Vi är många, vi fyrtiotalister och senare årgångar, som i skolan hade Solveig von Schoultz ABC-bok Vi på Solgård som vår första läsebok. Vi är uppvuxna med hennes barnböcker Nalleresan och Millaskolan och övergick senare till att läsa boken De sju dagarna, som handlar om Solveig von Schoultz evakueringsresa till Sverige med döttrarna Ursula och Barbara.
"Som en bortskämd unge med nie föräldrar " beskriver sig Solveig von Schoultz (1907-1996) i boken Ansa och samvetet som utkom 1998 i en efterlängtad nyutgåva på Schildts förlag. När Solveig von Schoultz år 1954 gav ut boken var hon redan etablerad som författare och hade en mångskiftande produktion bakom sig. Hon debuterade år 1932 med flickboken Petra och silverapan, en bok med självbiografiska inslag i Borgåmiljö. I antologin Barndomshemmet i våra minnen, utgiven år 1948 med Gunnar Mårtenson som redaktör, är Solveig von Schoultz den yngsta av de nitton skribenter som medverkar. Hon öppnar dörren till ett barnbullrigt och strävsamt borgarhem med en lektor vid skrivbordet och i vedkällarn och en målarinna vid staffliet och i barnkammaren. Lektor Albert Segerstråle var Solveigs far. Han var därtill präst. Målarinnan Hanna Frosterus-Segerstråle var Solveigs mor. Om sin mor har Solveig von Schoultz skrivit i Porträtt av Hanna (1978).
Yngst i syskonskaran
Barndomshemmet kommer igen i Ansa och samvetet. Nyckeln till boken gav Solveig von Schoultz år 1992 när hon firade sitt 60-årsjubileum som författare. Hon var då inbjuden till Litteraturkretsen vid Borgå medborgarinstitut där hon berättade att det som gav henne incitament till att skriva om barndomen, var minnet av att hon som den yngsta i den åttahövdade skulle valla hönsen som följde med till Borgåhemmet när det blev höst och familjen flyttade från sitt sommarhem i skärgården. Hönsens beteende väckte hennes intresse för psykologiska djupdykningar i litterär form. Detta att vara den minsta, "den bortskämda ungen med nie föräldrar", kom för alltid att prägla Solveig. Hon tyckte att de vuxna alltid var lojala mot varanda och att de yngsta jämt sjasades bort. De stora höll ihop. De gjorde det som var "rätt". De visste vad som var "sant". Solveigs alter ego, Ansa, var för liten för att förstå någonting av de vuxnas hemligheter, men inte för liten för att springa allas ärende. Detta gjorde att hon vände sig ifrån de stora. Då var det bättre att umgås med påhittade gestalter och söka sig till naturen och leka med tallkottar.
Det som i högsta grad präglade barndomshemmet var religionen. För modern Hanna blir kristendomen en ständig kamp mellan rätt och orätt och samvetsförebråelser för både begångna och icke begångna förseelser.
Ansa och samvetet
Boken innehåller en serie berättelser som väl kan läsas fristående. Hosianna är ett mästerverk med en målerisk inledning. Solveig von Schoultz skriver: "Klockan i rådhuset simmade som en apelsin mellan almarnas svarta klor. Det var så mörkt att inget torn fanns. Visarna flyttade sig stelt och sömnigt med en pliktkänsla som ingen bett om. Tre minuter i åtta."
Gripande om inbördeskriget och den tillfångatagna fadern och moderns gudsförtröstan, skriver Solveig von Schoultz i novellen Kålrotslåda där barnet Ansa ömmar för fångvaktaren som hon uppvaktar med ett handmålat kort med videkissor och även innesluter i sin aftonbön. Den avslutande berättelsen Junifönster är en rörande skildring av hur Ansas pappas fiol tystnar för alltid.
Språket i Ansa och samvetet är enkelt och bär tydliga spår av att Solveig von Schoultz några år tidigare hade skrivit läseböcker för folkskolan, bl.a. Vi på Solgård som hon utgav tillsammans med Margit Cavonius. Boken Ansa och samvetet har en finlandssvensk prägel med uttryck som känns hemtrevligt bekanta. Solveig von Schoultz skriver också om doftintryck på ett sätt som gör att man riktigt känner sommarens alla lukter. Och så är det färgerna...
Solveig von Schoultz författarskap kom att omspänna nästan sju decennier. Hennes sista diktsamling blev Molnskuggan som utkom kort före hennes bortgång den 3 december 1996. "Hennes diktning lär leva av sin egen kraft när de flesta ord vissnat och virvlat bort i tidens vind", skriver Gustaf Widén i Hufvudstadsbladet i minnesrunan över Solveig von Schoultz. Visst finns Solveig von Schoultz kvar. Det är som om hon vore en omistlig del av vårt kulturarv.
Flitig brevskrivare
En sommarsemester ägnade jag åt att läsa Inga-Britt Wiks brevbiografi Det som har varit, det som är (Schildts 1999) över Solveig von Schoultz. Det är en fascinerande läsning och Solveig von Schoultz kändes intensivt närvarande sådan jag minns henne från många samtal i mitt hem i Borgå.
Det geniala med Inga-Britt Wiks levnadsteckning är att den interfolieras med breven som Solveig von Schoultz har skrivit till sin ungdomsförälskelse Tito Colliander och till Sven von Schoultz som var hennes första make samt de trofasta vännerna Helen af Enehjelm, Halldis Moren Vesaas och Tarjei Vesaas. Vänbreven omspänner flera årtionden, allt från det första brevet till Helen af Enehjelm i december 1940 och motsvarande till Halldis Moren Vesaas år 1947. Korrespondensen med Sven von Schoultz omspänner åren 1939-40 då Solveig von Schoultz vid vinterkrigets utbrott tog sin tillflykt till Ylike i Borgå med sina småflickor Ursula, 5 år, och Barbara, 3 år. Sven von Schoultz stannade kvar i Helsingfors eftersom han tjänstgjorde i civilskyddet.
Åror som papper
Breven ger en del av nycklarna till Solveig von Schoultz, men dock inte till hennes innersta rum som förblir förborgade. Läsaren får själv skapa sin bild av Solveig von Schoultz med hjälp av hennes texter och den egna fantasin. Betecknande är fotografiet där Solveig poserar med blocket och pennan som hon alltid hade till hands. Fotografiet är taget på Solvik, släkten Segerstråles sommarhem i Lillpellinge, där Solveig tillbringade somrarna med sina sju syskon och föräldrarna Hanna och Albert. Solveig skriver:"Jag gick ofta med en blyertsstump i fickan, papper fanns inte alltid till hands, en gång ute på fjärden kom en bild så hastigt för mig att jag måste skriva ner den på åran".
text: Benita Ahlnäs
Källor:
Ahlnäs, Benita: 30 år med Litteraturkretsen i Borgå. Borgå 2000
Finlandssvenska författare skriver. Schildts 1985
Green, Egil: Minneskväll värmde Erik Bergman. Borgåbladet 16.10.1997
Korsström, Tuva: Solveig von Schoultz som brevskriverska. Hufvudstadsbladet 30.4.1999
Mårtenson, Gunnar: Barndomshemmet i våra minnen. Schildts 1948
Schoultz, Solveig von: ur en författares verkstad. Med en inledning av Inga-Britt Wik. Särtryck ur Historiska och litteraturhistoriska studier 74. Svenska litteratursällskapet i Finland.(1999)
Tarkka, Pekka: Författare i Finland. Söderströms 1990
Uljens, Ernest: Stämgaffeln på hustaket till Grynna. Hufvudstadsbladet 9.7.1996
Vem och Vad. Schildts 1996
Widén, Gustaf: Solveig von Schoultz död. En av de största i vår litteratur. Hufvudstadsbladet 4.12.1996
Wik, Inga-Britt: Den heliga orons diktarinna. Hufvudstadsbladet 5.8.1997
Wik, Inga-Britt: Till Solveig. Astra Nova 4/1997
Litterära videoklipp