De tusende

En dag ställer sig en man vid namn Gecko upp och ber om ordet. Han ifrågasätter att just de överlevande, de enda som inte längre kan smittas, har förvisats till ön. Varför är det så? Det mest logiska skulle ju vara att de överlevande tog över samhället, de övriga skulle smittas och dö och överlevarna skulle bygga upp ett nytt samhälle utan smitta. Gecko får många anhängare, men det finns också de som ser problem med en sådan lösning. Snart kan ingen längre lita på någon och det blir allt svårare att leva på ön.
De tusende är en grafisk, dystopisk roman med många – och väldigt snygga – illustrationer gjorda av Max Elmberg Sjöholm. Den handlar om maktkamp och om ett samhälle som faller sönder. Det är både spännande och otäck läsning.
Catharina / Sidospår


Det första året kom läkare från fastlandet och tog prover på oss. Som om vi bar på en hemlighet de ville åt. De hade skyddskläder och andningstuber, tjocka handskar och säkerhetsutrustning. Det var innan de visste att överlevare smittar värst av alla. Några dagar senare kom de tillbaka. Utan skyddskläder men med svarta blåsor. Idag är de rök och aska. Författaren väver en apokalyptisk berättelse där huvudpersonen och berättarjaget är en av överlevarna. Han och hans bästa vän Mercer har varit på ön i flera år men drömmer fortfarande om tiden innan världen drabbades av en pestliknande smitta. Bara var tusende överlever, men bär smittan vidare. De är dömda till ett liv i isolering och slaveri på en ö vid havets mynning. Deras jobb är att forsla de sjuka från fastlandet till ön och bränna kropparna när de dör. På ön finns också Kaptenen, som leder arbetet, och Gecko som är trött på slavlivets orättvisor. Deras vägar möts när Kaptenens dotter en dag kliver ombord färjan till ön, svag av sjukdomen. De tre unga männen dras alla till henne och situationen ställs på sin spets. Rikt illustrerad i svart vitt av Max Engberg Sjöholm.