Merete, 16 år

Jag satt och skrev på en engelsk skrivning. Det roade mig inte. Då hörde jag plötsligt hur hon viskade, den gråa flickan som jag har sett – eller ska jag säga hört – ett par gånger förut. Jag uppfattade inte vad hon sade. Hon bara viskade, ivrigt, i avbrutna meningar. Hon liknade ett S, och hon var insvept i gråa dok. Hon var inom mig, på utsidan om mig, jag vet inte hur jag ska förklara det, det var som om hon hade varit en ande som lösgjort sig ur min kropp men fortfarande hade sin rot i den. Hon bugade sig som ett S och hon viskade ivrigt och enträget. Om jag bara hade kunnat uppfatta vad hon sade. Det lät som ett budskap.