Cirkusdirektörens dotter

Petter lever på att sälja romanämnen till författare med idétorka. Nu anar han en konspiration av dem som vill hindra att detta blir känt. Som ett slags livförsäkring skriver han därför sina memoarer. Jostein Gaarders nya roman är i klass med världssuccén Sofies värld. Fredlös och på flykt sitter Petter i ett hotellrum i Amalfi, i det rum där Ibsen avslutade Ett dockhem. Han skriver sina memoarer. När memoarerna är färdiga ska det bli lite svårare att döda honom. I ett bankfack förvarar han ett tiotal ljudband med upptagningar av hundratalet människor som tillstått att de har motiv att mörda honom. Petter har nämligen förmågan att kunna hitta på vilken finurlig historia som helst, att skapa intriger och utkast till vilken roman som helst eller vilket TV- eller filmsynopsis som helst. Men han vill inte bli författare. I stället har han mot betalning förmedlat sina historier till andra som redan är författare, eller väldigt gärna vill bli det, men som saknar intriger och ämnen. I själva verket är det hans outsinliga fantasi som försett de flesta av dagens stora berättare med deras historier, och ingen av dem skulle vilja att detta blev känt. Många skulle tvärtom göra allt för att hindra denna kunskap att sprida sig.
(Norstedts)