Tanken och döden

En människa isolerades på grund av dödlig sjukdom. Hon var inte ensam, ty inom henne försiggick ett samtal, som bara sjukdomen och döden tycktes kunna göra helt slut på. Samtalet fördes mera sällan mellan ett jag-jag och ett du-jag -. det fördes med döden som motpart, med sjukdomen, och så många andar kom till henne, mänskliga och icke-mänskliga, hon hade bara att efter tycke och tillfälle träffa sitt val. Det gjorde kanske heller inte så mycket om andarna var kroppsligt frånvarande, även om hon stundom och ofta beklagade detta faktum mer än något annat. Antingen hon beklagade det eller inte, hennes andel var minnesbilderna och det abstraherade samtalet.