Skräpkammaren

Författarinnan till denna märkliga bok är en färgad kvinna som tillbragt femton år av sitt liv i den brasilianska storstaden Sao Paulos slumkvarter. Så småningom började hon föra dagbok och det är dessa dagboksanteckningar mellan åren 1955-1960 som nu publicerats i bokform. Boken blev en sensation i Brasilien och gick ut i jätteupplaga. Carolina Maria de Jesus' skildring är också ett sällsynt gripande mänskligt dokument, som berättar om en heroisk kamp både fysiskt för att skaffa sig livets oundgängliga nödtorft och för personlig integritet och människovärde under de mest ogynnsamma yttre villkor. Man får en direkt och osmyckad bild av storstadsslummen, dess nästan otroliga fattigdom, primitiviteten i livsföringen, förnedringen. Det är en mänsklig djungel, där kampen för att överleva dagligen förs under brutala former. Knivar blänker, alkoholen flyter, barn hungrar, man älskar och dör i prången. För att skaffa föda till sig och sina tre barn samlar författarinnan pappersavfall, som hon sedan säljer för några ören. Ångesten och tristessen i denna tillvaro pressar henne hårt men hon låter sig inte besegras. På nätterna sitter hon vid ljuset av en fotogenlampa i sitt torftiga kyffe och skriver ner sina livfulla avslöjande impressioner av livet omkring sig i anteckningsböcker, som hon funnit i avskrädeshögarna.