Järner, V. V.
Biografiska uppgifter
V. V. Järner skrev om Borgå ur arbetarklassens perspektiv
Han skrev om fattigfolket och de på sidan om varande i Borgå. -Så fränt har Borgå aldrig beskrivits, rubricerade Borgåbladets dåvarande kulturredaktör Gustaf Widén sin recension av V. V. Järners bok Fackeltåget. (Borgåbladet 1.12.1978). En månad tidigare hade V. V.Järner presenterat den aktuella boken för Litteraturkretsen vid Borgå medborgarinstitut. Författaren själv har sagt. -Min barndomsmiljö i 1910-20-talets Borgå så som den projiceras i mina romaner Torget och Fackeltåget får väl anses som ganska speciell i finlandssvensk litteratur. I min dramatiska produktion lyser däremot barndomsmiljön helt och hållet med sin frånvaro. Hur som helst så var barndomslandet i Borgå med sitt relativt rörliga småstadsliv och med t.ex. Helsingfors inom räckhåll ingen isolerad värld.
För den som vill få en uppfattning i fiktiv form baserad på fakta om Borgå från inbördeskrigets tid år 1918 fram till efterkrigstiden rekommenderas Fackeltåget. Titeln anspelar på frivilliga brandkårens fackeltåg i samband med Runebergsfestligheterna i Borgå den 5 februari. Fackeltåget handlar om läraren Celius Winter, V. V.Järners alter ego, som symbol för utanförstående personer som inte blir bjudna till Runebergsfesten på Societetshuset eller är värdiga nog ett medlemskap i Svenska klubben.
Skildringen är ur arbetarklassens perspektiv. V. V. Järner, med rötterna i arbetarklassen, bar på ett mindervärdeskomplex och tyckte att hans utbildning som folkskollärare inte hade någon status och att han var utestängd från de tongivande kretsarna i dåtidens Borgå där alla viktiga beslut fattades av några tongivande personer på Svenska klubben. Han kände sig främmande och utanför och i en anda av småstaden som en falsk idyll skrev han Fackeltåget.
Romanen Torget, 1956, är i likhet med Fackeltåget en skildring ur arbetsklassens perspektiv. V. V. Järners djupt personliga bild av småstaden får till slut en allmängiltighet långt bortom den geografiskt så konkret återgivna Borgåmiljön. Och trots att hans romaner saknar egentlig politisk tendens kan de upplevas som en våldsam protest mot den småborgerliga mytbildningen kring det lilla samhället som den oförstörbara lyckans högborg, skriver Gustaf Widén. (Småstaden-en falsk idyll? Nya Argus 13/1983).
En nutida parallell till V. V. Järner finns i romanen Maskrosguden (Söderströms 2004) av Sabine Forsblom. Hon skriver i fiktiv form om fattigfolket i Borgå.
Lyriker, prosaist och dramatiker
V. V. Järner har skrivit lyrik, prosa och dramatik. Han debuterade år 1942 med lyriksamlingen Blått och frontgrått. Efter det följde lyriksamlingarna Lergök 1946, Fågelklo i mullen 1947 och Tête masquée, 1951. Responsen var lam och kritikerna fåordiga.
Romanerna Torget, 1956 och Fackeltåget, 1978 är förankrade i Borgåmiljö till åtskillnad från hans omfattande dramatiska produktion.
Fröet till skådespelen föddes under hans studieår vid Nykarleby seminarium 1939. Samma år hade han ändrat sitt tillnamn från Viherkoski till Järner. Ett år innan Tête masquée debuterade han som scenförfattare med Ont i mörker (Lilla Teatern 1950). År 1950 gav Radioteatern hans första hörspel Över sundet. V. V. Järner var mera framgångsrik som pjäsförfattare än som lyriker och prosaist.
Andra hörspel är Systrar, Slå mej inte Goljat och Försoningsblomman. Bland hans skådespel finns Spränga is, Duvan med olivbladet och Prins Maxie, Självständighetsfesten, Presidentkandidaterna, Skyddsrummet, Villa med simbassäng med flera.
För tv:n skrev Järner Supé med Arman klockan åtta, Eva Maria och Konfirmationen.
De stora framgångarna kom med pjäsen Goubitsky och jag. -Äntligen en stor svensk dramatiker!, skrev kritikern Sven Stolpe efter att ha sett pjäsen på Stockholms Stadsteater.
Goubitsky och jag, Leve generalkonsuln och Exekutionen utkom i en volym år 1962.
Tio år senare utgavs pjäserna Ta fast malen!, Fru Blubes hus och Skyddsrummet i ett band.
-Med Järner har något som man skulle kunna kalla internationella vindar blåst in över Finlands dramatik, lovordar den svenska teaterkritikern Ingmar Björkstén.
V. V. Järner finns representerad i antologierna Ny nordisk tv-dramatik, 1965 och Modern Nordic Plays, 1973.
Absurdisten och pessimisten från Borgå
Absurdisten från Borgå är ett epitet som V. V. Järner har fått sig tillskrivet. Ett tilltal som Hannele Mikaela Taivassalo inte tycker att helt äger sin riktighet ( Järner, den poetiska dramatikern. Hufvudstadsbladet 5.8.2000). Hon menar att han skriver en ”light-absurdism: absurd teater anpassad för finlandssvenska förhållanden, i litet förmildrad form”.
Lars Hamberg skriver i en artikel Vad gör vi med våra dramatiker? (Hufvudstadsbladet 21.4.1976) att Järner mot sin egen vilja har kallats för absurdist och även för pessimisten från Borgå. Det senare epitetet stämmer, intygar Järner. Hamberg skriver i samma artikel att Järner inte har fått den uppmärksamhet han är värd och att han har blivit ställd i skymundan.
Stadikonden från Nya Berggatan
Väinö Vilhelm Viherkoski (i familje- och bekantskapskretsen kallad för Veve) föddes i Borgå den 16 september 1910. Föräldrarna var formannen Vilhelm Viherkoski och Edla Amalia Backman, som sålde tyg- och kortvaror på torget i Borgå. Veve kallade sig för ”stadikonde”. Hans barndomsmiljöer var trähuskvarteren vid Nya Berggatan (senare Vattentornsgatan, numera Linnankoskigatan) som Anne Granqvist ingående har skildrat i böckerna Gårdarna vid vattentornet I-II. Veve gick fyra år i Borgå lyceum. Efter det tjänstgjorde han i affärs- och kontorsbranscen i Borgå. Under åren 1934-35 var han avdelningschef för Finska Hattfabriken i Helsingfors. År 1939 blev han folkskollärare från Nykarleby seminarium där han samma år hade avlagt pedagogieexamen. År 1939 bytte han släktnamn till Järner.
År 1940 gifte V. V. Järner sig med Ethel Gunvor Kevin. År 1941 föddes Ann-Christin och tre år senare Jan.
V. V. Järner var under åren 1939-1947 lärare i Boxby i Sibbo och i Borgå 1947-1970. Han var programchef för radiostudion i Borgå 1953.
V. V. Järner var aktivt med i Borgå konstnärsgille. Det oregistrerade forumet för konstnärer och författare tillkom år 1957 på initiativ av författarkollegan Kurt Sanmark. Hedersmedlem i föreningen var greve Louis Sparre, ”Borgås Skyddsängel”. Till de ivrigaste deltagarna i Borgå konstnärsgille hörde utöver V.V. Järner och Kurt Sanmark konstnärsvännerna Stig Fredriksson, Paul Wikman, Ivan Wallensköld Rotkirch, Helga Sonck, Frans ”Kull” Nyberg, Åke och Karin Hellman, Eva Olson, Ruth och Hjalmar Dahl, Ulla Nylander, Kurt Paetau, Juhani Linnovaara, Paul Grönholm, I.K. Vainio, Micky Norman och Tor Berglöf.
V. V.Järner gick ur tiden den 12 oktober 1997. Han vilar på Näsebackens begravningsplats som var det längsta målet för treåringens rymningsfärder från hemmet vid vattentornet i Borgå.
text: Benita Ahlnäs
Källförteckning:
Ahlnäs, Benita: Kurt Sanmark -borgåförfattare och initiativtagare till Borgå konstnärsgille. http://city.porvoo.fi/maakuntakirjailijat
Ahlnäs; Benita: Hur man firar nationalskaldens födelsedag i Borgå. Kaupunkilehti-Stadsbladet, februari 1986
Borgå lyceum 1837-1973. Borgå 1975
Finlands svenska litteraturhistoria II. Svenska litteratursällskapet 2000
Granqvist, Anne: Gårdarna vid vattentornet I-II. Borgå 1996 och 2003
Hamberg, Lars: Vad gör vi med våra dramatiker? Hufvudstadsbladet 21.4.1976
Järner; V. V.: ”Stadikonde” Järner minns ”tollona” i det gamla Borgå. Hufvudstadsbladet 13.7.198
Selén, Lena: Jag kanske väljer det svåraste. Astra 10-11/1973
Suomen kirjailijat-Finlands Författare-Writers in Finland 1917-1944. Helsinki 1981
Taivassalo, Hannele Mikaela: Järner, den poetiska dramatikern. Hufvudstadsbladet 5.8.2000
Warburton; Thomas: Åttio år finlandssvensk litteratur. Schildts 1984
Vem och Vad 86. Schildts 1986
Widén, Gustaf: Småstaden - en falsk idyll. Nya Argus 13/1983
Han skrev om fattigfolket och de på sidan om varande i Borgå. -Så fränt har Borgå aldrig beskrivits, rubricerade Borgåbladets dåvarande kulturredaktör Gustaf Widén sin recension av V. V. Järners bok Fackeltåget. (Borgåbladet 1.12.1978). En månad tidigare hade V. V.Järner presenterat den aktuella boken för Litteraturkretsen vid Borgå medborgarinstitut. Författaren själv har sagt. -Min barndomsmiljö i 1910-20-talets Borgå så som den projiceras i mina romaner Torget och Fackeltåget får väl anses som ganska speciell i finlandssvensk litteratur. I min dramatiska produktion lyser däremot barndomsmiljön helt och hållet med sin frånvaro. Hur som helst så var barndomslandet i Borgå med sitt relativt rörliga småstadsliv och med t.ex. Helsingfors inom räckhåll ingen isolerad värld.
För den som vill få en uppfattning i fiktiv form baserad på fakta om Borgå från inbördeskrigets tid år 1918 fram till efterkrigstiden rekommenderas Fackeltåget. Titeln anspelar på frivilliga brandkårens fackeltåg i samband med Runebergsfestligheterna i Borgå den 5 februari. Fackeltåget handlar om läraren Celius Winter, V. V.Järners alter ego, som symbol för utanförstående personer som inte blir bjudna till Runebergsfesten på Societetshuset eller är värdiga nog ett medlemskap i Svenska klubben.
Skildringen är ur arbetarklassens perspektiv. V. V. Järner, med rötterna i arbetarklassen, bar på ett mindervärdeskomplex och tyckte att hans utbildning som folkskollärare inte hade någon status och att han var utestängd från de tongivande kretsarna i dåtidens Borgå där alla viktiga beslut fattades av några tongivande personer på Svenska klubben. Han kände sig främmande och utanför och i en anda av småstaden som en falsk idyll skrev han Fackeltåget.
Romanen Torget, 1956, är i likhet med Fackeltåget en skildring ur arbetsklassens perspektiv. V. V. Järners djupt personliga bild av småstaden får till slut en allmängiltighet långt bortom den geografiskt så konkret återgivna Borgåmiljön. Och trots att hans romaner saknar egentlig politisk tendens kan de upplevas som en våldsam protest mot den småborgerliga mytbildningen kring det lilla samhället som den oförstörbara lyckans högborg, skriver Gustaf Widén. (Småstaden-en falsk idyll? Nya Argus 13/1983).
En nutida parallell till V. V. Järner finns i romanen Maskrosguden (Söderströms 2004) av Sabine Forsblom. Hon skriver i fiktiv form om fattigfolket i Borgå.
Lyriker, prosaist och dramatiker
V. V. Järner har skrivit lyrik, prosa och dramatik. Han debuterade år 1942 med lyriksamlingen Blått och frontgrått. Efter det följde lyriksamlingarna Lergök 1946, Fågelklo i mullen 1947 och Tête masquée, 1951. Responsen var lam och kritikerna fåordiga.
Romanerna Torget, 1956 och Fackeltåget, 1978 är förankrade i Borgåmiljö till åtskillnad från hans omfattande dramatiska produktion.
Fröet till skådespelen föddes under hans studieår vid Nykarleby seminarium 1939. Samma år hade han ändrat sitt tillnamn från Viherkoski till Järner. Ett år innan Tête masquée debuterade han som scenförfattare med Ont i mörker (Lilla Teatern 1950). År 1950 gav Radioteatern hans första hörspel Över sundet. V. V. Järner var mera framgångsrik som pjäsförfattare än som lyriker och prosaist.
Andra hörspel är Systrar, Slå mej inte Goljat och Försoningsblomman. Bland hans skådespel finns Spränga is, Duvan med olivbladet och Prins Maxie, Självständighetsfesten, Presidentkandidaterna, Skyddsrummet, Villa med simbassäng med flera.
För tv:n skrev Järner Supé med Arman klockan åtta, Eva Maria och Konfirmationen.
De stora framgångarna kom med pjäsen Goubitsky och jag. -Äntligen en stor svensk dramatiker!, skrev kritikern Sven Stolpe efter att ha sett pjäsen på Stockholms Stadsteater.
Goubitsky och jag, Leve generalkonsuln och Exekutionen utkom i en volym år 1962.
Tio år senare utgavs pjäserna Ta fast malen!, Fru Blubes hus och Skyddsrummet i ett band.
-Med Järner har något som man skulle kunna kalla internationella vindar blåst in över Finlands dramatik, lovordar den svenska teaterkritikern Ingmar Björkstén.
V. V. Järner finns representerad i antologierna Ny nordisk tv-dramatik, 1965 och Modern Nordic Plays, 1973.
Absurdisten och pessimisten från Borgå
Absurdisten från Borgå är ett epitet som V. V. Järner har fått sig tillskrivet. Ett tilltal som Hannele Mikaela Taivassalo inte tycker att helt äger sin riktighet ( Järner, den poetiska dramatikern. Hufvudstadsbladet 5.8.2000). Hon menar att han skriver en ”light-absurdism: absurd teater anpassad för finlandssvenska förhållanden, i litet förmildrad form”.
Lars Hamberg skriver i en artikel Vad gör vi med våra dramatiker? (Hufvudstadsbladet 21.4.1976) att Järner mot sin egen vilja har kallats för absurdist och även för pessimisten från Borgå. Det senare epitetet stämmer, intygar Järner. Hamberg skriver i samma artikel att Järner inte har fått den uppmärksamhet han är värd och att han har blivit ställd i skymundan.
Stadikonden från Nya Berggatan
Väinö Vilhelm Viherkoski (i familje- och bekantskapskretsen kallad för Veve) föddes i Borgå den 16 september 1910. Föräldrarna var formannen Vilhelm Viherkoski och Edla Amalia Backman, som sålde tyg- och kortvaror på torget i Borgå. Veve kallade sig för ”stadikonde”. Hans barndomsmiljöer var trähuskvarteren vid Nya Berggatan (senare Vattentornsgatan, numera Linnankoskigatan) som Anne Granqvist ingående har skildrat i böckerna Gårdarna vid vattentornet I-II. Veve gick fyra år i Borgå lyceum. Efter det tjänstgjorde han i affärs- och kontorsbranscen i Borgå. Under åren 1934-35 var han avdelningschef för Finska Hattfabriken i Helsingfors. År 1939 blev han folkskollärare från Nykarleby seminarium där han samma år hade avlagt pedagogieexamen. År 1939 bytte han släktnamn till Järner.
År 1940 gifte V. V. Järner sig med Ethel Gunvor Kevin. År 1941 föddes Ann-Christin och tre år senare Jan.
V. V. Järner var under åren 1939-1947 lärare i Boxby i Sibbo och i Borgå 1947-1970. Han var programchef för radiostudion i Borgå 1953.
V. V. Järner var aktivt med i Borgå konstnärsgille. Det oregistrerade forumet för konstnärer och författare tillkom år 1957 på initiativ av författarkollegan Kurt Sanmark. Hedersmedlem i föreningen var greve Louis Sparre, ”Borgås Skyddsängel”. Till de ivrigaste deltagarna i Borgå konstnärsgille hörde utöver V.V. Järner och Kurt Sanmark konstnärsvännerna Stig Fredriksson, Paul Wikman, Ivan Wallensköld Rotkirch, Helga Sonck, Frans ”Kull” Nyberg, Åke och Karin Hellman, Eva Olson, Ruth och Hjalmar Dahl, Ulla Nylander, Kurt Paetau, Juhani Linnovaara, Paul Grönholm, I.K. Vainio, Micky Norman och Tor Berglöf.
V. V.Järner gick ur tiden den 12 oktober 1997. Han vilar på Näsebackens begravningsplats som var det längsta målet för treåringens rymningsfärder från hemmet vid vattentornet i Borgå.
text: Benita Ahlnäs
Källförteckning:
Ahlnäs, Benita: Kurt Sanmark -borgåförfattare och initiativtagare till Borgå konstnärsgille. http://city.porvoo.fi/maakuntakirjailijat
Ahlnäs; Benita: Hur man firar nationalskaldens födelsedag i Borgå. Kaupunkilehti-Stadsbladet, februari 1986
Borgå lyceum 1837-1973. Borgå 1975
Finlands svenska litteraturhistoria II. Svenska litteratursällskapet 2000
Granqvist, Anne: Gårdarna vid vattentornet I-II. Borgå 1996 och 2003
Hamberg, Lars: Vad gör vi med våra dramatiker? Hufvudstadsbladet 21.4.1976
Järner; V. V.: ”Stadikonde” Järner minns ”tollona” i det gamla Borgå. Hufvudstadsbladet 13.7.198
Selén, Lena: Jag kanske väljer det svåraste. Astra 10-11/1973
Suomen kirjailijat-Finlands Författare-Writers in Finland 1917-1944. Helsinki 1981
Taivassalo, Hannele Mikaela: Järner, den poetiska dramatikern. Hufvudstadsbladet 5.8.2000
Warburton; Thomas: Åttio år finlandssvensk litteratur. Schildts 1984
Vem och Vad 86. Schildts 1986
Widén, Gustaf: Småstaden - en falsk idyll. Nya Argus 13/1983
Mera uppgifter om författarens verk
tv-drama:
Eva Maria (1965), översatt till engelska av Philip Binham (Modern Nordic plays : Finland, 1973)
Eva Maria (1965), översatt till engelska av Philip Binham (Modern Nordic plays : Finland, 1973)