Luft och vatten

Många människor kan inte skilja en fiskgjuse från en örn.
Inte så underligt. Gjusen har örnens väldiga vingbredd. Den flyger med kraftiga fast tunga tag, vilar ibland på vingarna, roterar sakta i luften medan den spanar, singlar snabbt och glidande i väg åt sidan när den vill bryta spaningsmark, störtar ner mot jorden hastigare än sin egen tyngd, tvärbromsar sig på halva vägen om så behövs, återtar det skata vridandet eller sveper i väg i sidled som molnskuggorna en stormdag. Nere i lövverket ger finkarna till varningsrop – också för dem är han örn eller hök eller kanske falk. Änderna simmar forsande in mot vassarna. Gummorna rusar ut för att försvara sina höns.
Fiskgjusen kan se ut som en örn för den som inte äv van vid fåglar.