När jag var sjuk

Utmattad och plågad ser hon "med skrämmande tydlighet: att så här var det för de flesta människor i världen. De hade ingen talan. Några få bestämde över dem..." Att vara sjuk är inte att vara en maskin, som ska repareras. Det är ett rent mänskligt problem, säger Tora Dahl.

Mot slutet, när behandlingen äntligen är adekvat och omgivningen ett mindre, vänligare sjukhem, får läsaren med spänning följa med i det underverk som består i att kroppen börjar lyda igen: att kunna stå för sig själv under duschen, att ta en kort promenad till en asp med tungt röda höstlöv...
Den synskadade 86-åriga författarinnan skriver: "Jag kan inte ge mig ut på några vandringar numera, kan bara gå korta bitar med hjälp av käpp, och den värld jag ser med mina ögon är insvept i ett ständigt dis - men när jag sluter ögonen, då ser jag lika tydligt som förr både dess gräslighet och dess ofattbara skönhet."

(baksidestext)