De bodde i norr

Om möten med lappar och nybyggare, som Einar Wallquist har lärt känna under sina många provinsialläkarår i Arjeplogs väldiga, folkfattiga distrikt, och om brytningen mellan gammalt och nytt i en nordlig bygd handlar också denna författarens bok, illustrerad med teckningar av honom själv. Lappmarksdoktorns fysiska och andliga spänstighet, hans sträva humor, hans skarpa iakttagelseförmåga och känsla av samhörighet med natur och människor är oföränderliga. Hans berättarglädje flödar frisk och levande, när han skildrar pigan Emilia, klen till förståndet men med ömhet för djur och barn, mor Emelinda med hennes kroniska ledvärk, det nygifta paret som lider av mannens svartsjuka, enslingen som ängslas för att vägbygget ska bryta stillheten i hans dal, gubben som lämnar sjukstugan med dess "flickor, lakan och radio", storbelåten att få återvända till "skogssus och fäll i bädden". I en av berättelserna framstår lappriksdagen i hela sin tjusning med mössornas färgkaskader och den friska talförheten, en annan, "Av ödet märkt", innesluter ett helt kvinnoliv.