Din lycka är min
Samtida recension
Resonerande bokkatalogen gavs ut av Statens biblioteksbyrå mellan åren 1923-1961 och av Skolstyrelsens biblioteksbyrå mellan åren 1962-1988. Den delades ut som bilaga till Svenskbygden. Tidningen innehöll korta recensioner av ny, svenskspråkig litteratur och användes som hjälpmedel vid bibliotekens bokval.
Recension i Resonerande bokkatalog
Upphovsman
Utkommit i nummer
8-9/1981
Recension
Det må genast sägas att Kerstin Thorvalls vuxenbok ”Din lycka är min” inte infriar de förhoppningar läsaren hade på boken. Redan titeln verkar stötande banal, men försonligare stämd blir man naturligtvis då man påminns om att det är fråga om en Ferlinstrof...
Nåja, att KT kan skriva är uppenbart för länge sen och bäst är hon fortfarande då hon skriver för barn och ungdom. I föreliggande roman minskas bokens konstnärliga värde av schablonmässiga feministdiskussioner insprängda här och där och det journalistiska greppet lämpar sig överhuvudtaget mindre väl när det är fråga om en så här pass allvarsam historia.
Men porträttet av Arons hustru Anja (den unga KT?) är fyllt av insikt och förståelse: hennes sensibilitet och beroendeförhållande till mannen är helt avväpnande och ömheten makarna emellan känns äkta och övertygande. Älskarinnan (m.ä.) verkar däremot lös i konturerna och mannen – älskaren framtonar som en allmänthygglig typ denhär behöver lite omväxling i vardagslunken. KT låter sin trio Anja-Aron-Asta besitta en ganska stor portion livsklokhet – var och en efter sin förmåga och på sitt sätt, så att bland annat därför kommer boken, trots sina brister, att flitigt lånas och läsas.
Nåja, att KT kan skriva är uppenbart för länge sen och bäst är hon fortfarande då hon skriver för barn och ungdom. I föreliggande roman minskas bokens konstnärliga värde av schablonmässiga feministdiskussioner insprängda här och där och det journalistiska greppet lämpar sig överhuvudtaget mindre väl när det är fråga om en så här pass allvarsam historia.
Men porträttet av Arons hustru Anja (den unga KT?) är fyllt av insikt och förståelse: hennes sensibilitet och beroendeförhållande till mannen är helt avväpnande och ömheten makarna emellan känns äkta och övertygande. Älskarinnan (m.ä.) verkar däremot lös i konturerna och mannen – älskaren framtonar som en allmänthygglig typ denhär behöver lite omväxling i vardagslunken. KT låter sin trio Anja-Aron-Asta besitta en ganska stor portion livsklokhet – var och en efter sin förmåga och på sitt sätt, så att bland annat därför kommer boken, trots sina brister, att flitigt lånas och läsas.