Elena

Vid stranden av Moskvafloden ej långt från Kuntsovo lågo en av de hetaste sommardagarna år 1853 två unga män utsträckta i gräset i skuggan av en stor lind. Den ene såg ut att vara omkring tjugutre år och för övrigt var han en lång, mörklätt man med spetsig och något krökt näsa, hög panna och ett återhållet leende på de breda läpparna, där han låg på rygg och tankfullt blickade ut i rymden kisande med de små grå ögonen. Den andre låg på magen med det ljuslockiga huvudet stött i båda händrena, och även han lät blicken irra omkring i fjärran. Han var tre år äldre än kamraten, men såg mycket yngre ut, mustaschen hade knappt ännu begynt att spira och på hakan lyste ett lätt fjun. Det var något barnsligt täckt, något intagande bahagfullt över det friska, trinda ansiktets fina drag, de älskliga bruna ögonen, de vackra, fylliga läpparna och de vita små händerna. Hela hans varelse andades hälsa och ungdom - den lyckliga glädje som hälsan skänker, den sorglöshet och självtillit, den nyckfullhet och charm, som är ungdomens egendom. [...]