Kusin Pons

Kusin Pons var den sista roman Balzac hann avsluta före sin död 1850, och tillsammans med Kusin Bette har den fått den sammanfattande titeln De fattiga släktingarna. Medan Bette är en inkarnation av hämndlysten avund handlar Kusin Pons om samlarlidelse och snikenhet. De självbiografiska elementen är speciellt talrika i denna roman, Balzac var själv en lidelsefull samlare av antikviteter. De flesta personerna från övriga delar av Den mänskliga komedin finns med, författaren låter dem t.o.m. snabbt sammanfatta innehållet i andra romaner. Förutom jurister och bankirer, vilka här som alltid hos Balzac spelar en stor roll, har han avbildat många personer direkt ur sin egen omgivning, bl.a. den hemska hushållerskan Cibot. Sylvan Pons' passion är förutom mat och musik att för en spottstyver köpa och samla tavlor och antikviteter. Han anses ha det dåligt ställt och omhändertas av sina mer välbärgade släktingar, ända tills ett olyckligt giftermål gör att man tar avstånd ifrån honom. Det visar sig dock att hans samlingar är värda en förmögenhet, och då dyker genast de rika släktingarna upp igen. Balzac ville med sin Den mänskliga komedin, vars titel är en ironisk anspelning på Dantes gudomliga komedi, ett slags sammandrag av "människosläktets inre historia". Den känns fortfarande inte föråldrad och har framför allt i dessa nyutgåvor i ypperliga översättningar mycket att ge vår tids mänskor. Bör finna på alla bibliotek.