Att spela sitt liv

Silvester var lektor i engelska vid universitetet och drygt åtta år äldre än jag. Han var känd för sina snygga tweedrockar och för att han ständigt bytte slips och eftersom jag visste att det fanns många flickor som svärmade för honom så måste han ju vara rätt. Vi träffades på nånting som hette The English Club där en massa finländska studenter samlades en gång i veckan och satt sedesamt och drack te och lyssnade på skivor och konverserade varandra på engelska. IbIand var det någon av de engelska eller amerikanska lektorerna som höll föredrag eller visade ljusbilder eller kom för att helt enkelt beblanda sig med studenterna och försöka bevisa att också lärare är mänskor. Lite nostalgiskt berättades det att man en gång i världen hade brukat dansa på The English Club men på min tid var kvinnoöverskottet så överväldigande att nånting sådant inte längre var att drömma om. Att göra en erövring där var alltså redan i och för sig en prestation och dessutom tyckte jag att Silvester liknade min pappa lite. Jag hade nog inte hunnit längre än till hans högra öga förrän han kom fram och frågade om jag tyckte om musik och jag nickade uppskattande men lögnaktigt och svarade ja. Sen följde han mig hem och sista kvarteret höll han mig i handen, och vid ytterdörren trodde jag att han skull kyssa mig men i stället frågade han om han fick ringa.