Måns Wadensjö: ABC-staden

År 1954 står nya Vällingby centrum färdig för folk att flytta in. Den i funktionalismens anda utförda bebyggelsen är i minsta detalj planerad av arkitekten Sven Markelius. Den nya så kallade ABC-staden har byggts långt utanför Stockholms trånga gränder mitt i naturen bland ängar och skogsdungar. Tanken är att människan i denna stad har allt inom räckhåll: arbete, bostad, centrum (kommersiell, kulturell, social) och kan i princip leva hela sitt liv utan att sätta sin fot utanför den.

När den det fina byggkomplexet står färdigt ter det sig så fulländad att det nästan inte finns plats för människor i den sköna nya staden. ”Kanske är det därför Vällingby fortfarande liknar ett dockskåp – alltihop är så vackert och välordnat, men egentligen finns det ju inte plats för en människa här.” Hur som helst bekänner huvudpersonen, som fem decennier efter den högtidliga invigningen av Vällingby centrum flyttat till området, genast sin förälskelse i den. Det är just det något ambivalenta förhållandet mellan ABC-staden - som ide och konkret utformning – och bokens namnlösa huvudperson som är bokens behållning. Det ser nästan ut som om författaren använder romanformen för att i litet friare form kunna granska och uttrycka sig om fenomet ABS-staden och även det svenska folkhemsidealet. Formen tillåter också en filosofisk grundton i granskningen. T.ex. undrar sig huvudpersonen om inte Vällingby, byggd med samma material som allt annat i världen, egentligen alltid har funnits. ”De är bara monterade i en helt ny form, och därför måste man också fråga sig om Vällingby centrum verkligen är någonting Markelius uppfunnit och byggt, eller om ABC-staden alltid har funnits på den här platsen och väntat på att bli upptäckt.” Förutom att detta är en intressant liten tidsfilosofisk betraktelse visar det också att det inte är Markelius idéer utan produktionsvillkoren samt material- och logistikutvecklingen som styr samhällsbygget.

Växelvis med berättelsen om Vällingbys framväxt läggs nutidsberättelsen om huvudpersonens leverne under ett år i Vällingby ut. Så småningom skjuts den unga mannens existentiella problematik i förgrunden. Hans liv känns tomt, består av sporadiska möten och är kantad av dödsångest. Den tomhet som susar bland Vällingbys betongfasader är hans egen. Vällingby och dess ”misslyckande” kan ses som en parallell till hans eget tillstånd. Men boken är ändå intressant och lätt att ta till sig. Och huvudpersonens arbetslivskildringar av nummerupplysningen i Vällingby är nog i roligaste laget.

Språket är enkelt men oförutserbart, detaljrikt och poetiskt. Vackert.

Boken tillåter många läsesätt men eftersom det är en roman bör man kanske inte fästa för stor uppmärksamhet vid ”historian om Vällingby”. Den unga människans identitetskriser är ofta existenskriser och man skall min sann referera stort när man skall analysera sitt tillstånd. Det är möjligt att se fixeringen till Vällingby som den unga människans ställföreträdande sysselsättning inför sina olösta problem.

Kaj Lahtinen, Åbo stadsbibliotek