Sköldpaddor hela vägen ner

Tillsammans navigerar de båda det korta avståndet över floden och det avgrundsdjup som skiljer dem från Picketts lyxiga egendom.

I det gigantiska huset bor nu bara Picketts söner, Davis och Noah. Davis som Aza kände när de var små. Davis som aldrig kan lita på att någon gillar honom för den han är eller om det är pappas pengar som lockar.

Men med Aza kan han vara lugn. Hon bryr sig inte om belöningen och hennes tvångstankar upptar det mesta av henns tankar. De snurrar i en allt snabbare spiral som inte går att bryta eller styra. Alla bakterier som finns, alla sätt som de kan komma in i kroppen och hur man kan dö av dem. Alla bakterier som finns i en människas saliv, som byter mun vid en kyss...

Till denna berättelse hör också Daisys framgångsrika fanfiction om Chewbacca och en tuatara som kan bli både mycket gammal och mycket, mycket rik.

I Sköldpaddor hela vägen ner förmedlar John Green känslan i att leva med den typ av tvångstankar och psykisk ohälsa som har påverkat hans eget liv sedan barndomen. Och hur omgivningen inte riktigt kan förstå hur det är, hur folk väntar på att man bara ska ta sig samman. Det är jobbigt att vara människa, men ibland är det uthärdligt eller till och med roligt.

(Bonnier Carlsen)