Du och jag och din kille

Annelie, 15 år, och Viktor, 13 år, brevväxlar. De träffades av en slump under sommarlovet och hade inget att göra så de kunde lika gärna börja umgås. I början är det mest Annelie som skriver, men Viktor blir snart varm i kläderna. Vad kan man skriva om och hur mycket kan man berätta om sina känslor i ett brev? Och måste allt vara sant som man skriver? Ibland handlar det ju om saker som man vill ska vara sanna, men som inte är det. Och egentligen spelar det inte så stor roll om allt inte är sant för de kommer aldrig att träffas igen. Men ju mer Annelie och Viktor skriver desto bättre lär de känna varandra (och sig själva). Tror de. Men eftersom Viktor är hemligt förälskad i Annelie övertolkar han gärna det hon säger. En liten lögn eller förvanskning av verkligheten får till slut oanade konsekvenser. Viktor vill verkligen bli tillsammans med Annelie och han ser inget annat hinder än att Annelie är tillsammans med Robban. Annelie däremot, hon har inte ens tänkt tanken på att bli ihop med Vikor; han är ju hela två år yngre. Det spelar ingen roll att hon kan prata med Viktor om allt (till skillnad från Robban) och att de har kul ihop och att de bryr sig om samma saker - han är helt enkelt omöjlig för att han är för ung.
(Bonnier Carlsen)