Sånt jag berättar för Allah

Jbara, en 16-årig herdeflicka i de norafrikanska bergen, säljer sig för en bägare av sin älsklingsyoghurt. För Allah, hennes ende förtrogne i en värld som inte vill veta av henne, berättar ho nom sitt liv, om eländet och föraktet. Vem skulle annars vilja lyssna på en fattig och förvirrad tjej? En dag ramlar en rosa resväska med ett minst sagt spännande innehåll ner från en förbipasserande buss. Jbara hittar den och innehållet gör att världen nu ligger öppen för henne. När hon förkastas av sin familj på grund av den oundvikliga graviditeten lämnar hon byn. Jbara föder sitt barn i ensamhet en natt på en ödetomt i staden hon hamnat i. Hon klipper av nävelsträngen och går sin väg utan att vända sig om, medan barnets skrik hörs allt svagare. Sånt jag berättar för Allah är en febrigt framförd monolog, buren av ett raseri som inte går att hålla tillbaka, som golden och humorn för ännu vassare. Det är ett skarpt och rått vittnesmål om kvinnoförtryck, men framför allt ett porträtt av en ung kvinna som är fast besluten att finnas till på egen hand och som aldrig kommer att underkasta sig.