Zimbardien

Merparten av dem höll varandra i händerna och dansade runt i en ring. De övriga spelade på trummor, fiddlor och flöjter i en eggande, rytmisk melodi. Snart tog också musikanterna små danssteg och efterhand som takten ökade förvandlades tältplatsen till ett stormande hav. Kvinnornas färggranna kjolfållar buktade sig runt vristerna, gycklarnas bjällerhuvor guppade klirrande och klingande upp och ner. Och mitt i stormens öga trippade Ursula på bakbenen, balanserandes ett äpple på trynet. Älgens fingrar ilade upp och ner över flöjtens hål och hon glömde helt bort sin okunnighet i dans. Hon piruetterade runt som en besatt dervisch tills hon alldeles yr i huvudet måste slänga sig ner på marken. En efter en blev också de andra vimmelkantiga och stupade omkull i gräset. Hur ser mekanismerna ut då samvaron i en skenbar idyll sakta men säkert övergår till ondska och diktatur. Sonja Nordenswan beskriver hur livet i ett världsfrånvänt kollektiv stegvis glider in i mörker och våld.