Vanlig som ett munsår i februari

Jag klättrar upp för en lång, ranglig stege och när jag tar en paus märker jag till min stora skräck att jag är på väg in i en rymdfarkost. Herregud, det stämmer jag ska ju ut i rymden på en lång expedition! Hur fan kunde jag glömma det? Varför har jag inte förberett mig? Jag har ju inte övat eller gjort någonting! Och varför är jag naken? Då vaknar jag. En dröm. Förstås. Jag ska inte åka till rymden, naken och oförberedd. Däremot ska jag bli pappa. I februari. Första gången. Och uppenbarligen är jag lite stressad. För kolla in drömmen kan man bli mer lättolkad? Det är ju genant. Vilken psykolog som helst skulle skratta ut mig: Idiot. Du ska ha barn, du är skraj, det blir 5 000 spänn. Men skraj är förstås bara början. Att bli förälder för första gången är så obeskrivligt spännande. Och overkligt. Som att bli påkörd av tåget, men på ett fint sätt, försökte en kompis beskriva sitt färska föräldraskap.