Stenbyggnaden

Asli Erdoğan är tillbaka med sin tredje roman på svenska. Denna gång tränger hon sig på läsaren med suggestivt obehag genom ett dygn i Stenbyggnaden, ett fängelse fyllt av olustiga figurer omöjligt att lämna.

Huvudpersonerna i berättelsen är en ficktjuv, en kvinna, en galning som till och med skrattar under den tortyr hon utsätts för i stenbyggnaden. Kanske är hon en ängel. Erdoğan låter flera röster komma till tals. Alla befinner sig i stenbyggnadens labyrinter, en stenbyggnad som får stå för Turkiets fängelser, domstolar, tortyrkammare och livet. Innan gryningen har någon begått självmord, någon torterats, någon överlåtit sina ögon till sin nästa för att denna ska kunna förstå hur magiskt livet är, någon sträckt ut sin hand till hjälp.

Genom en form av magisk realism närmar sig Erdoğan i Stenbyggnaden brott som begås i hemlandet och som hon själv har utsatts för, ett sökande efter ord som ska kunna skildra vad som hänt, det som inte går att beskriva.

Asli Erdoğan är född 1967 och har kommit att bli såväl ett av den unga samtida turkiska litteraturens främsta som mest kontroversiella namn. På svenska har hon tidigare utkommit med Den mirakulöse mandarinen och Staden i den röda kappan. Erdoğan har skrivit noveller, romaner samt essäer, artiklar för dagstidningen Radikal och krönikor för Özgur Gündem och svenska Arena. Erdoğan har även gjort sig känd som en förkämpe för mänskliga rättigheter och yttrandefrihet. För närvarande lever hon i exil i österrikiska Graz då hon av politiska skäl inte kan återvända till Turkiet.

(Rámus)