Bokens titel. Om boken utkommit under olika titlar, visas här den första titeln.
I krusbärshagen fanns ingen asfalt
Typ
romaner
Klicka här om du vill veta mer om författaren och om författarens övriga verk.
Beskrivning
En fristående barndomsskildring, där berättarlusten slår emot läsaren. Här fullbordas ett kraftfullt epos.
I tredje fristående delen av Gunder Anderssons epos om sin barndom är det lusten att berätta som driver honom att skriva nästan tusen sidor om pojken Gunder som nu är elva år. Så här skriver författaren själv om tredje delen:
"Den 1 maj 1951 flyttade vi till ett litet småbruk i nordvästra Uppland, farsan, morsan, lillebror Elving och jag. Jag var sju år, och vi blev kvar till sista februari 1955. Gården låg mitt i skogen, med en granne på andra sidan landsvägen, och nästa någon kilometer bort. Det var en isolerad tillvaro, påhittighet blev ett måste. Jag och mina lekkamrater Anita, Kjell och Wille tvingades bli våra egna fritidspedagoger.
Olika lov tillbringade jag hos moster Svea och morbror Lasse i Hofors, för mig en exotisk och spännande storstad, där deckardrottningen Gudrun förde in mig i den kriminella världen.
Tiden var orolig, kallt krig mellan stormakterna, krig i Korea, när ett svenskt spaningsplan sköts ned över Östersjön kändes det som att kriget närmade sig. Själv hade jag viktigare saker att tänka på: olympiaden i Helsingfors. Idrotten kom att bli viktig i mitt liv, på alla möjliga sätt.
Det här är tredje boken om min barndom. Vad har fått mig att skriva nästan tusen sidor om mina första elva år? Ren lust, jag måste helt enkelt göra det. Det fanns så mycket roligt och spännande – men även en del sorg - att berätta från denna tid, nu så oerhört avlägsen. Mina barn har frågat mig om jag växte upp på stenåldern."
Pojken i brunnen (2007) är första delen. Den andra har titeln Baskermannen, döden och Joe Walcott (2008). Och så till sist den tredje och avslutande delen I krusbärshagen fanns ingen asfalt (2012).
(Lindelöws)
I tredje fristående delen av Gunder Anderssons epos om sin barndom är det lusten att berätta som driver honom att skriva nästan tusen sidor om pojken Gunder som nu är elva år. Så här skriver författaren själv om tredje delen:
"Den 1 maj 1951 flyttade vi till ett litet småbruk i nordvästra Uppland, farsan, morsan, lillebror Elving och jag. Jag var sju år, och vi blev kvar till sista februari 1955. Gården låg mitt i skogen, med en granne på andra sidan landsvägen, och nästa någon kilometer bort. Det var en isolerad tillvaro, påhittighet blev ett måste. Jag och mina lekkamrater Anita, Kjell och Wille tvingades bli våra egna fritidspedagoger.
Olika lov tillbringade jag hos moster Svea och morbror Lasse i Hofors, för mig en exotisk och spännande storstad, där deckardrottningen Gudrun förde in mig i den kriminella världen.
Tiden var orolig, kallt krig mellan stormakterna, krig i Korea, när ett svenskt spaningsplan sköts ned över Östersjön kändes det som att kriget närmade sig. Själv hade jag viktigare saker att tänka på: olympiaden i Helsingfors. Idrotten kom att bli viktig i mitt liv, på alla möjliga sätt.
Det här är tredje boken om min barndom. Vad har fått mig att skriva nästan tusen sidor om mina första elva år? Ren lust, jag måste helt enkelt göra det. Det fanns så mycket roligt och spännande – men även en del sorg - att berätta från denna tid, nu så oerhört avlägsen. Mina barn har frågat mig om jag växte upp på stenåldern."
Pojken i brunnen (2007) är första delen. Den andra har titeln Baskermannen, döden och Joe Walcott (2008). Och så till sist den tredje och avslutande delen I krusbärshagen fanns ingen asfalt (2012).
(Lindelöws)
Uppgifter om originalutgåvan av verket samt den första översatta utgåvan på svenska och/eller finska. Här visas också uppgifter om eventuella nyöversättningar och ibland även uppgifter om översättningar till andra språk än finska och svenska.
utgivningar
Undertitel
roman från en barndom III
Första publikation
ja
Utgivningstid
Sidantal
379
Förlag
Språk
Lisätietoja
Angående författarens härmed sammanhängande verk se: Pojken i brunnen