De vilda palmerna

Knackningen hördes igen, försiktig och bestämd på samma gång, medan doktorn gick ner för trappan med ficklampans ljusstrålar borrande sig ner genom det brunbetsade trappschaktet framför honom och in i nedre farstuns brunbetsade och tätspåntade bås. Det var en sommarstuga fast den var i två våningar och upplyst med oljelampor – eller rättare sagt en oljelampa som hans hustru hade tagit med sig upp på övre botten efter kvällsmaten. Och doktorn hade för resten nattskjorta, inte pyjamas, av samma orsak som han rökte pipa, något som han aldrig lärt sig och visste att han aldrig skulle lära sig tycka om, mellan de cigarrer han då och då fick av patienter under veckans lopp mellan söndagarna, då han rökte tre cigarrer som han tyckte han kunde kosta på sig fast han i alla fall rådde om sommarstugan och den bredvid och huset med elektriskt ljus och rappade väggar inne i staden sex kilometer därifrån. Ty han var nu fyrtioåtta år och hade varit sexton, arton eller tjugu den gången då hans far kunde säga åt honom (och han tro på det) att cigarretter och pyjamas var till för snobbar och fruntimmer.