Bokens titel. Om boken utkommit under olika titlar, visas här den första titeln.

Manillarepet

Läs en samtida recension ur Resonerande bokkatalogen. Obs! Recensionerna kan innehålla spoilers, dvs. information som avslöjar intrigen.

Typ

romaner

Upphovsman

Meri, Veijo

Klicka här om du vill veta mer om författaren och om författarens övriga verk.

Olika pärmbilder visas stora om du pekar eller klickar på den lilla bilden.

Beskrivning

Veijo Meri har med sina romaner, behandlande undantagsförhållandena under krigsåren, haft en snabb konstnärlig framgång. På fem sex år har han blivit en av de ledande gestalterna i ung finsk litteratur.
I Manillarepet berättar han om en man, Joose, som under kriget, strax innan han skall hemförlovas, hittar ett manillarep. Han beslutar sig för att ta hem det såsom "det enda nyttiga ting han funnit under kriget". För att inte militärpolisen på tåget skulle upptäcka repet och ta det från honom lindade han det närmast kroppen. Men för varje rörelse han gjorde stramades repet till och han fick allt svårare och svårare att andas.

Resten av berättelsen är en drömsyn av människorna och händelserna på tåget. Kamraterna förstår inte hur det är fatt med Joose, de baddar hans panna med vatten men ägnar honom efter detta inte någon omtanke, utan återgår till sitt historieberättande. Dessa historier, befängda och groteska, blandas in i sammanhanget på ett för Meri typiskt humoristiskt sätt.
Manillarepet är ett av de mest särpräglade verk som utkommit i Finland på senare tid. Meris personliga skildringskonst leder tanken till Chaplins filmer där skärande hjälplöshet, förkunnelse och komik smälter ihop till ett helt.

(Baksidestext, Söderström 1962)

Genre

Ämnen och teman

fortsättningskriget

köydet (kiinnittymisvälineet)

ledighet

Personer, aktörer

soldater

Huvudpersoner

Keppilä, Joose

Tidpunkt för händelserna

krigstid

Originalspråk

finska

Pris

Statspriset för litteratur: 1958

Textutdrag

Joose Keppilä stötte på ett rep mitt på etappvägen. Någon vårdlös könkarl hade troligen tappat det. Utan tvivel det enda brukbara och till mångahanda förrättningar användbara föremal, som han hade hittat under hela kriget, konstaterade han. Det var oanvänt, med hela fibrer, fullkomligt rent och nytt och inget papperssnöre, och det var färdigt splitsat i båda ändarna. Joose blev glad.

Jåse från Keppilä hittade ett rep mitt på underhållsvägen. Det hade väl ramlat av lasset för någon slarvig kusk. Det var det enda brukbara och allmänt taget nyttiga föremål han hade kommit över på hela fälttågstiden. Det var obegagnat, slätt, splitter rent och nytt och inte gjort av papper, upptaglat i båda ändar. Jåse blev glad. Precis där han stod mitt på vägen mätte han upp det mellan armarna, löste härvan och lät det glida genom sina händer. Tio famnar. På cykel kom en jägare förbi, stannade och steg av för att titta. - Har du allvarliga planer? frågade han. - Hur då? frågade Jåse, för han begrep inte vad karlen menade. - Jag undrar bara om jag kan hjälpa till. Det blir smärtfriare då. Jåse förstod, för det var inget fel på hans fattningsförmåga. - Somliga saker sköter man helst ensam, sa han. - Det är karaord, instämde jägaren och cyklade vidare. Jåse hade redan hajat till vid tanken att han var ute och letade efter sitt ägandes rep. Det var på vippen att inte Jåse hunnit först. Som en naturlig sak tog Jåse med sig repet till korsun och hängde upp det på en knagg vid dörren. På kvällen när alla var inne blev det föremål för allmänt intresse. - Vem jäkeln har tagit min knagg? Vems rep är det där? dyvlade soldaten som kommit in sist. - Låt bli det är mitt! Jåse hoppade ner från sin brits. Offentlig bekännelse var avlagd, kanske var det en syndabekännelse. Det var en scen som Jåse hade arrangerat med flit. - Ta bort det från min knagg för helvete! Flinkt snappade Jåse åt sig repet, men den andre hann hugga tag i det. Han tittade närmare på det ett slag och avgav sedan sin förkastelsedom. - Gå aldrig och häng dej i ett manillarep. Det töjer för mycket. Jåse tog med sig repet till sin sovplats och gömde undan det i britsgranriset, för två månader. De första dagarna i juni stod Jåse i tur för permission. - Jag tar väl repet med mej hem, eftersom jag inte tycks behöva det här, sa han försöksvis kvällen innan. På samma gång tog han fram repet och hanterade det tämligen vårdlöst, som om han just inte satte något värde på det. De andra tycktes inte reagera det minsta på detta meddelande. De sysslade alla med sitt. Men efterhand hördes några överlagda ord uppifrån överbritsen. - Var jag du skulle jag inte försöka. Förnuftigt vore det kanske men inte klokt. På tågen har dom militärpoliser som bara väntar på att du ska stoppa det där repet i ryggsäcken. Manillarepet (Manillaköysi, 1957) Till svenska av Thomas Warburton

Uppgifter om originalutgåvan av verket samt den första översatta utgåvan på svenska och/eller finska. Här visas också uppgifter om eventuella nyöversättningar och ibland även uppgifter om översättningar till andra språk än finska och svenska.