Över floden

Vi hade förlorat förbindelsen med truppen någon gång på eftermiddagen. Vi var skickade på patrull, vi tre, vi skulle speja och spana i alla backar och dälder och snoka genom den fientligt prasslande småskogen. Våra sinnen hade slutligen slappnat och domnat bort. Vi släpade oss framåt backe upp och backe ned, och bara då en torr kvist piskade ansiktet eller riset knastrade under fötterna, vaknade vi för ett ögonblick ur vårt sömnaktiga tillstånd. Under dessa få sekunder då vi kastade en snabbt slockande blick omkring oss, grep det oss som en underlig förnimmelse, att vi ännu icke var döda.