Bokens titel. Om boken utkommit under olika titlar, visas här den första titeln.
De gyllene frukterna
Samtida recension
Läs en samtida recension ur Resonerande bokkatalogen. Obs! Recensionerna kan innehålla spoilers, dvs. information som avslöjar intrigen.
Typ
romaner
Klicka här om du vill veta mer om författaren och om författarens övriga verk.
Olika pärmbilder visas stora om du pekar eller klickar på den lilla bilden.
Beskrivning
De gyllene frukterna är en bok som handlar om en bok som heter "De gyllene frukterna". Vi får följa bokens hela bana: från den första entusiasmen för den, över dess raskt växande berömmelse, till dess detronisering och till omvärderingen av den. Berättelsen har inga namngiva personer som deltar i en handling, inte ens en huvudperson, men ändå är den händelserik, ändå får den läsaren att reagera med undran, skratt och eftertanke. Det är inte den yttre, synliga verkligheten som författarinnan vill skildra. Hon koncentrerar sig på de psykologiska förloppen, återger impulser och tankekedjor, följda av repliker och handlingar, en berättarmetod med vilken hon kan skildra sitt opersonliga objekt - boken - och reaktionerna inför den så att handlingen likväl förs framåt med full spänning. Samtidigit oroar hon läsaren som ständigt ställer sig frågor: I hur hög grad påverkas vi av dagens mode? Vad tycker vi egentligen, och hur mycket är vår underkastelse för "vad alla tycker"? Om någon opponerar sig - ger han då uttryck åt sin verkliga övertygelse eller vill han bara bara originell eller aggressiv? Så får Nathalie Sarrautes bok en räckvidd långt över det litterära området in på andra konstområden och kommer till slut att också gälla nutidens liv och värderingar.
Nathalie Sarraute, av vilken på svenska tidigare har utgivits "Planetariet" (1961), hör till den franska "nya romanens" förgrundsfigurer. Hennes inriktning är rent psykologisk, hon fortsätter radikalt linjen från Proust, Woolf och Joyce. "De gyllene frukterna" har nått en stor framgång i Frankrike, och även i Sverige har boken blivit föremål för uppmärksamhet. Gunnel Vallqvist menade sålunda i Svenska Dagbladet att man framförallt beundrar "författarinnans unika förmåga att ge form åt det svårgripbaraste i det mänskliga psyket - en form som inte är den inre monologens svämmande över alla brädder, utan en elektriskt laddad koncenration".
(baksidestext, Bonnier 1964)
De gyllene frukterna är romanen om romanen De gyllene frukterna. Som lever sitt liv i våra förväntningar på den. I våra fördomar om den. I vår underskattning av den. I vår överskattning av den. I den pråliga Historien där vi stoppar den. I våra röster. I våra omdömens rädsla. I vår förvirrade utopi. I vår framtid som fortsätter att blanda sig med den. Nathalie Sarraute [19001999] är en av Den franska nya romanens självklara förgrundsfigurer. I De gyllene frukterna reflekteras skarpt hur vi skapar oss själva och varandra i språkets omdömesmaskineri. För boken tilldelades Sarraute det prestigefyllda Prix international de litt$/erature när boken kom 1963 och i dag är den en given fransk klassiker. Modernista ger ut Lorenz von Numers översättning från sextiotalet, reviderad av Nova Gullberg Zetterstrand och Henrik Petersen, och med förord av den finska Sarrauteforskaren Laura Lindstedt.
Nathalie Sarrautes De gyllene frukterna är en av den franska nya romanens självklara klassiker. Skarpt reflekteras här hur vi skapar oss själva och varandra i språkets omdömesmaskineri.
»Sarraute försökte i sina verk ge namn åt de ordlösa, oroande ögonblick som finns utanför språkets räckvidd. Men letandet efter det ordlösa är ju också ett Sisyfosuppdrag, eftersom det sker på språkets villkor. I samma ögonblick som en känsla tämjts och fått sin benämning (till exempel skam) har den redan förlorat sin egenart, sin individuella, oroande natur. Denna svårighet spänningen mellan språkets skapande och förstörande krafter är utgångspunkten för hela Sarrautes produktion.« (Ur Laura Lindstedts förord.)
NATHALIE SARRAUTE [1900-1999] brukar räknas till den franska nya romanens förgrundsfigurer, men liknar egentligen inte någon annan författare från samma tid. Hon eftersträvade, med sina egna ord, en litterär text »lika anonym som blod«, för att kunna skriva fram »det osagda«; locka förträngda sanningar till tals.
De gyllene frukterna [1963] är en experimentell, lätt manisk dialog i romanform, som besvärjer tvånget att tycka saker, att ha en åsikt, för att smälta in, ta plats, överleva. För boken tilldelades hon det prestigefyllda Prix international de littérature.
Lorenz von Numers översättning från sextiotalet har här reviderats av Nova Gullberg Zetterstrand & Henrik Petersen.
(Modernista)
Nathalie Sarraute, av vilken på svenska tidigare har utgivits "Planetariet" (1961), hör till den franska "nya romanens" förgrundsfigurer. Hennes inriktning är rent psykologisk, hon fortsätter radikalt linjen från Proust, Woolf och Joyce. "De gyllene frukterna" har nått en stor framgång i Frankrike, och även i Sverige har boken blivit föremål för uppmärksamhet. Gunnel Vallqvist menade sålunda i Svenska Dagbladet att man framförallt beundrar "författarinnans unika förmåga att ge form åt det svårgripbaraste i det mänskliga psyket - en form som inte är den inre monologens svämmande över alla brädder, utan en elektriskt laddad koncenration".
(baksidestext, Bonnier 1964)
De gyllene frukterna är romanen om romanen De gyllene frukterna. Som lever sitt liv i våra förväntningar på den. I våra fördomar om den. I vår underskattning av den. I vår överskattning av den. I den pråliga Historien där vi stoppar den. I våra röster. I våra omdömens rädsla. I vår förvirrade utopi. I vår framtid som fortsätter att blanda sig med den. Nathalie Sarraute [19001999] är en av Den franska nya romanens självklara förgrundsfigurer. I De gyllene frukterna reflekteras skarpt hur vi skapar oss själva och varandra i språkets omdömesmaskineri. För boken tilldelades Sarraute det prestigefyllda Prix international de litt$/erature när boken kom 1963 och i dag är den en given fransk klassiker. Modernista ger ut Lorenz von Numers översättning från sextiotalet, reviderad av Nova Gullberg Zetterstrand och Henrik Petersen, och med förord av den finska Sarrauteforskaren Laura Lindstedt.
Nathalie Sarrautes De gyllene frukterna är en av den franska nya romanens självklara klassiker. Skarpt reflekteras här hur vi skapar oss själva och varandra i språkets omdömesmaskineri.
»Sarraute försökte i sina verk ge namn åt de ordlösa, oroande ögonblick som finns utanför språkets räckvidd. Men letandet efter det ordlösa är ju också ett Sisyfosuppdrag, eftersom det sker på språkets villkor. I samma ögonblick som en känsla tämjts och fått sin benämning (till exempel skam) har den redan förlorat sin egenart, sin individuella, oroande natur. Denna svårighet spänningen mellan språkets skapande och förstörande krafter är utgångspunkten för hela Sarrautes produktion.« (Ur Laura Lindstedts förord.)
NATHALIE SARRAUTE [1900-1999] brukar räknas till den franska nya romanens förgrundsfigurer, men liknar egentligen inte någon annan författare från samma tid. Hon eftersträvade, med sina egna ord, en litterär text »lika anonym som blod«, för att kunna skriva fram »det osagda«; locka förträngda sanningar till tals.
De gyllene frukterna [1963] är en experimentell, lätt manisk dialog i romanform, som besvärjer tvånget att tycka saker, att ha en åsikt, för att smälta in, ta plats, överleva. För boken tilldelades hon det prestigefyllda Prix international de littérature.
Lorenz von Numers översättning från sextiotalet har här reviderats av Nova Gullberg Zetterstrand & Henrik Petersen.
(Modernista)
Ämnen och teman
Originalspråk
Uppgifter om originalutgåvan av verket samt den första översatta utgåvan på svenska och/eller finska. Här visas också uppgifter om eventuella nyöversättningar och ibland även uppgifter om översättningar till andra språk än finska och svenska.
utgivningar
Utgivningstid
Sidantal
152
Förlag
Språk
Översättare
Lisätietoja
Modernista, 2012
Utgivningstid
Sidantal
176