Sången till Lygia

»Vasa?» yttrar bokhandlaren Aapeli Muttinen. »Att jag kantänka är en hejare till karl? ... Att jag bor som Horatius? Att jag har mitt Tusculum? Nå, han tjänade kejsaren, och jag står till allmänhetens tjänst... med 25-öres böcker.»
Muttinens Tusculum består av hans landsställe. Ett skönt Tusculum, som gör en gott i själen bara man tänker på det, efter stadsvintern, den i mammonsjobbet, under den grå himlen förflutna, så grå, att den fördubblar rynkorna på Muttinens panna. Ett litet Tusculum, sommartidens arbetsfria paradis... Ett vackert stycke från staden, i han hemort, en villa på en backe vid en av Saimens viklabyrinter.
Lycklig är Aapeli där särskilt under sommarns första dagar, just då han blivit utled och tröttnat vid sina stadsbestyr - när landsvistelsen åter har en ny och oslitlig förtrollning.