Lyckans tempel

Alice Lyttkens har fångat all den romantik, all den livsbejakelse och det lättsinne som vi vanligen förknippar med Bellmans värld, men har också en skarp blick för sociala förhållanden. Det är inte minst som sedeskildring som Lyckans tempel fängslar och tjusar. Lotta Tollman går till sist sina egna vägar när hennes kärlek trampas under fötterna och hennes varmhjärtade kvinnlighet möts av hård och kall egoism. Hon och hennes dotter Ulrika får representera den förändrade uppfattning om kärleken och kvinnans frihet som under denna tid slår igenom. Det går en djup underström av tragik genom skildringen av "lilla kommersrådinnans" revolt, och Lotta Tollmans ljusa gestalt sluter sig värdigt till den rad kvinnoporträtt som Alice Lyttkens blivit berömd för.

(baksidestext, 1998)
Lyckans tempel 2, Charlottenhof:

En lysande skildring av 1700-talets Sverige, då "tjusarkungen" Gustav III satt på landets tron. Man känner tjärdoften ligga tung över Skeppsbron. Hör hästskjutsarna klappra genom de trånga gränderna. Medryckande och charmerande skisseras borgerskapets liv i kaffehus och salonger. Men där finns också en frän realism, som låter oss ana att inte alla levde på solsidan.

Lotta Tollman, "lilla kommerserådinnan", har gift sig med den framgångsrike Jacob Tollman. Nu tjusar hon och charmar det Stockholm som rör sig i de eleganta salongerna. Men hon är inte längre lycklig. Äktenskapet knakar i fogarna. Månne Jacob roar sig med andra kvinnor... Det "lyckans tempel" de byggt tillsammans känns som ett hån. Så möter hon Johan Benning. Blicken i hans mörka ögon får henne att bäva. Hon anar kärlekslycka - och katastrof.

(baksidestext, 1973)
Över denna graciösa och glittrande 1700-talsberättelse fläktar de oroliga politiska vindarna från ett klassbrytningarnas tidevarv, då borgarmakten uppstår och adelsväldet brytes ned. Vi får följa borgaren Jacob Tollman i hans envisa stretande uppför den branta backen mot lyckans tempel och kommerserådstiteln. Bokens centralgestalt är dock inte det maktsträvande och rojalistiskt sinnade kommerserådet med sin streberanda och sina uppkom lingslater, utan hans "hjärtans lilla Lotta". Hon är en oemotståndligt förtrollande och intagande men även resolut och karsk liten person, som inte är rädd för att säga sin mening, och som vinner allas tillgivenhet genom sin charm, värme och rättrådiga handlingskraft. Även hon drömmer dock om den svårfångade lyckan, och när ett allt djupare svalg bildas mellan henne och den självupptagne Tollman, upplever hon en romantisk kärlekssaga med en ung kunglig sekter - en blå lyckodröm med mollstämt slutackord.

Romanen är en nyansrik tavla med livfulla interiörer från såväl präktig borgerlig vardag som gnistrande hovfester. De breda penseldragen och den friska färgen till trots kvarstår dock intrycket av en skir och luftig rokokopastell - en tjusande idyll i hägn av lyckans tempel.

(baksidestext)