Allt

När vi som två förstenade sätter oss till bords eller på kvällen stöter ihop vid tamburdörren, därför att vi båda samtidigt kommer ihåg att låsa den, då känner jag vår sorg som en båge, som räcker från ena ändan av världen till den andra - således från Hanna till mig - och vid den spända bågen bidar en pil, som borde träffa den oberörda himlen i hjärtat.