Där solen står högst

Ranya Paasonen, född ElRamly, är en av de mest uppmärksammade debutanterna i Finland de senaste åren. Hon slog igenom stort med sina poetiska, rörande och livliga skildring av att befinna sig mellan två kulturer, den egyptiska och den finska. Min far mötte min mor på tåget från Luxor till Aswan. Så börjar kärlekshistorien om Ismael och Anu, om mötet och krocken mellan två världar, mellan Finland och Egypten. De mötte varandra, blev kära och slutade älska varandra. Banalt, kan tyckas. Men det finns inget banalt i dotterns berättelse om sina föräldrars äktenskap. Tvärtom är Där solen står högst en mycket säregen, poetisk och bitvis mycket humoristisk skildring av hur svårt det kan vara att som en man från Nilens land låta omplantera sig i Norden. Min mor hade stora ljusblå ögon. När min far såg in i dem förstod han inte att i Finland står solen lågt på vintern och värmer bara sällan. Att sjöarna är grumliga med brunt och grönt slam, och att även havsvattnet är nästan sött med feta gäddor som lurar i vassen. Ranya Paasonens lyriska prosa har med stor känslighet tolkats till svenska av översättaren och poeten Mårten Westö. Ranya Paasonen (född ElRamly) har en egyptisk far och en finsk mor. Som forskare har hon bland annat varit sysselsatt med att skriva en avhandling i politisk historia om det forna Jugoslavien.

(Norstedts)