Solveig och Jussi

Vi minns den unga Solveig från Lassi Sinkkonens roman Solveigs sång. En varm och självständig varelse, som efter en rå barndom mötte lycka och gensvar hos Jussi. "Solveig och Jussi" utgör uppföljningen av förhållandet. De två gifter sig, får barn och lär sig hur en karg vuxenverklighet kan te sig. Arbete, eller avsaknaden av arbete, hem och familj kastar sin slagskugga över harmonin. Sinkkonen väjer inte för realiteter, det unga paret och deras son Kaarle står i fokus och ger läsaren en känsla av samhörighet. Riktigare kan tillvaron knappast skildras: vardagens nötning, torftigheten i dåligt betalt jobb och små stänk av lycka. Solveig har ett lyster av mänsklighet, skinn på näsan och galghumor. Även i den uppochnervända värld som männen skapat, landar hon på fötterna och vet vad hon vill. Främst av allt vill hon ge ömhet, ta emot kärlek, och brister länken är hon den första att gjuta ihop den igen. Sällan i litteraturen möter man en sådan kvinnosaksman som Sinkkonen.

(baksidestext)