Katten Murrs tankar om livet samt fragmentarisk biografi över kapellmästaren Johannes Kreisler i form av slumpvisa makulaturblad

Mot slutet av sitt liv utgav E.T.A. Hoffmann (1776-1822), upphovsman till ett ansenligt antal kusliga berättelser med erotik och musik som återkommande ingredienser, en gåtfull och humoristisk roman i två delar. Hans egen hankatt Murr fick ge namn åt verket, vars dominerande gestalt i övrigt är den geniale och möjligen galne tonsättaren och kapellmästaren Johannes Kreisler, som - likt andra av den tyska romantikens andar - låter läsaren ana att musiken till sin natur är demonisk och att den har sin rot i en sexualitet som vetter mot våldförande, död och skuld. Katten Murr å sin sida är en fräck gynnare, en litterär anförvant till Karlsson på taket, vilken gör sig lustig över både det bildningsprålande borgerskapet och de pretentiösa kulturradikalerna. "Hela den dåtida filosofin och vetenskapen paraderar i en buktande narrspegel", skriver Horace Engdahl i sitt förord. (Baksidestext)