Ett barn i vår tid

Med modern flyr den femårige spanske pojken Tanguy till Frankrike undan fascisterna som segret i det spanska inbördeskriget. De blir angivna av fadern och Tanguy förs först till ett franskt koncentrationsläger, sedan till ett tyskt. Krigsslutet 1945 blir inte den befrielse från mänsklig förnedring som Tanguy hoppats på utan begynnelsen till nya prövningar. Det religiösa hyckleriet i en spansk korrektionsanstalt för unga pojkar gör honom mer upprörd än den öppna nazistiska brutaliteten. Först när Tanguy flytt från anstalten och tas om hand av den idealistiske jesuiten fader Pardo, inser han att det finns barmhärtighet och värme i tillvaron. Hans liv blir aldrig problemfritt, varken i Spanien eller i Paris, dit han flyr. Men han har en gång för alla lärt sig att det är kärleken och inte hatet som är livets väsen. Och författarens slutord är ljust hoppfulla: "Därför lämnar vi honom ensam med sin kärlek till en värld som aldrig givit honom någonting och som han envisas med att älska."
Det är denna oövervinneliga livskärlek som gör den unge spanioren Michel del Castillos delvis siälvbiografiska berättelse till en rik och djupt mänsklig läsupplevelse.

(Bonniers, 1964)